20 september 2011

Dagens höjdpunkt

Idag lyssnade jag på Gina Dirawi's sommar program i P1.  Vilken häftig tjej. Hon har verkligen passion och tror på sig själv. Stor personlighet och det hon berättade om berörde verkligen. Speciellt gillade jag hennes otroliga ärlighet när det gällde hennes svenska uppväxt och förhållandet till islam och den typiskt svenska kulturen. Eftersom hon är en del i båda så ser hon bättre på vilket sätt hon själv har formats av det svenska samhället. Som det här med att inte vara till besvär eller visa känslor öppet. Vilket jag har tänkt länge ska bli nästa del i min följetång om den svenska personligheten.

Jag reagerade nämligen på stämningen vid Stefan Liv's minnes stund i Kinnarp's arena. Hur det var total tystnad i 2 timmar, trots all sorg som fanns där inne. Alla kvävde sitt gråt. Att ingen bara skrek ut sin sorg förstår jag inte, speciellt då hans nära kompisar som stod nere på golvet . Det hade varit befriande. Själv stod jag där och behövde få ut ett monotont klagande "Så som i himlen-ljud" och önskade att alla skulle haka på så att sorgen kunde få vingar och flyga ut. Och inte fastna i bröstet. Jag vet, ingen annan hade hakat på så jag stod där o kvävde mina snyftningar istället, som alla andra. Tanken gav jag snabbt upp så klart, jag håller tyst. Vad skulle människor tro? Jag tänkte att detta måste vara typiskt svenskt eller nord europeiskt. Inte hade det varit såhär tyst i södra Europa?

Vi svenskar står ut med mycket och säger sällan ifrån. Sticker inte gärna ut och är inte sena med att döma de som gör det. Det känns som en del i det svenska arvet, som man får jobba på för att rensa från tankarna. Att inte behöva vara som alla andra. Herregud, är vi så rädda för vad andra tycker?

Lyssna på Ginas sommar program, det berör. Jag har 10 små minuter kvar som jag ska lyssna på i morgon bitti... Hon har en blogg också som jag inte har läst innan. Men det ska jag minsann ta mig tid till att göra framöver. Och så har hon ett program som jag sett en gång som var härligt roligt, men som jag tycker ännu bättre om nu när man vet mer om vem hon är. Den heter The fabulous life of Ana Gina och kan ses i svt play.

Enjoy!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar