okej, kom igen... en vecka kvar!

Idag när jag satt på toa hördes det ett enormt brak. Och Olle var tyst. Mitt hjärta stannade. Ut snabbt som blixten för att upptäcka att det var snön från fönstergluggen som rasat och Olle stod lika förvånad som jag. Jag skakar fortfarande. Herregud, jag såg framför mig hur han rasat någon möbel och låg klämd. Vad mycket man hinner tänka på några sekunder.

Vi är själva för Mikael har åkt till Nice i 4 nätter. Tur att vi har farmor o farfar!