tio minuter...

Ge dig själv tio minuter att bara få vara, varje dag. Att vara och göra utan att prestera (då räknas inte att ligga framför TV'n eller sitta framför datorn).

När jag bodde i Alabama hade jag ett par Indiska grannar som var väldigt kloka. Detta var alltså tidigt 2000-tal och det fanns ingenting som hette "mindfulness"men dessa indier levde så ändå. De lärde mig att allt man gör ska ske med total fokus på nuet, om man så städar eller diskar eller whatever. Detta är inget jag har kunnat leva efter så värst bra tyvärr, men däremot sträva efter. Det är verkligen skönt att kunna vika en tröja utan att skynda på, skölja disken och känna vattnet som rinner genom händerna utan stress. Utan krav. Bara som en del av livet som ska njutas lika mycket som något annat. Försök själv, det krävs träning! (Speciellt i kön till kassan)

I kväll gav jag mig ut klockan 20:30 på en promenad. Aldrig har det hänt förr att jag har gett mig ut i mjukisbrallor för att bara gå, inte powerwalka eller springa. Det kändes konstigt, nästan lite syndigt. Herregud. Och fort ska det gå också, man kan ju inte masa sig fram hur som helst.

Men det var ju inte träna jag skulle idag. Det var att gå utan att prestera. Känna varje steg mot asfalten. Andas djupa andetag känna dofterna, höra fåglarna. Men man är inställd på att vara effektiv snabb och få ut något av allt man gör. Sluta upp med det. I allafall tio minuter om dagen. Ja, det är en utmaning. Förutom när man ligger i soffan och det räknas som sagt INTE. Meditera är en annan bra tio minuters aktivitet...

Tillbaka till mina fd. grannar indierna. De introducerade mig till Osho. En Indisk meditations guru med en "No thought of the day" varje dag. Hans teorier är sekt liknande, men ändå väldigt bra saker om än lite flummiga. Detta är hans version av mindfullness "Born again"

Osho

Mina tio minuter idag var magiska. En tur genom kyrkogården. Väldigt passande. Vi lever bara här på jorden en kort stund. Den stunden är nu.