Social Baseline Theory

Ensam är inte stark.
Hjärnan vilar i mötet med människor som stödjer ens egen världsuppfattning. Ju närmre relation desto bättre för hälsan och hjärnan.
Hjärnan stressas av att vara ensam, då alla problem måste lösas på egen hand.

Super intressant teori som inte var helt oväntad, men ändå behöver lyftas upp i dagens individhyllade samhälle. Mer kollektiv åt folket.

Läs artikeln från DN



Se filmen (det ska jag göra!)

Att sjunga hjärtats sång

Oj, detta livet. Jag lär mig så otroligt mycket varje dag och jag är så tacksam att ha fått tiden att kunna göra det. Just nu. Nästan overkligt hur allt har hänt sedan jag sa upp mig från mitt jobb. Ju mer jag öppnar upp, ju mer jag släpper taget om sådant som tidigare hållit mig fången. Desto friare blir jag och ju mer känner jag att universum hjälper mig vidare. Samtidigt som det är fruktansvärt naket och läskigt. Inte lätt att skriva om egentligen, men jag vill ändå försöka. För det är så jäkla starkt. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma om att känna mig såhär fri och ha förmågan att ta emot den villkorslösa kärlek från universum (ja. universum) är så stark att jag gråter. Jag hade mitt stora genombrott igår. Det jag har gått o kämpat med i så många år och kanske släppt lite mer för varje terapitimma släppte helt och hållet igår. Det som hållt mig fången släppte sitt grepp. Det som varit min snuttefilt som jag kunnat gömma mig bakom och skylla på finns inte mer. Nu är det upp till mig att vara allt det där jag vill vara. Eller rättare sagt, att bli den jag vill vara. För även om jag vet mitt slutmål så är utmaningen just nu att vara nöjd med där jag är just nu. Jag vet att jag inte är allt jag vill vara än, men det är ju det som är själva resan.

Chuck Miller är en av de personerna som gav mig villkorslös kärlek genom sitt sätt att lära ut yoga. Han är min stora inspiration och förebild. Hans ord går som ett mantra i min hjärna "Don't struggle and don't halt". Alltså, kämpa inte men stå inte stilla. Vet vart du är påväg men gör inte våld på dig själv på vägen dit. Den snabbaste vägen att nå målet är genom konsekvent medvetenhet och non violence (ahimsa). När man lär sig utöva det händer magi. När man ser hur små saker gör stor skillnad (precis som  omvänt... liten tuva stjälper stort lass). Det får ta den tid det vill.

Istället för att gå direkt till skrivbordet och göra allt som stod på listan idag kände jag att det var något jag bara måste göra innan. Det kändes i hjärtat. Jag satte på Heart of the universe med Peter Kater och Snatam Kaur och tog upp mitt sticke. Det träffade mig rakt in. Alltså det var så tydligt och tårarna bara flödade. Jag kan inte nog beskriva min tacksamhet. Sedan var jag stärkt att sätta igång med det som stod på listan. Det var bara något som skulle göras först.




Ett blogginlägg från Bekah som handlar om just det svåra i att släppa taget öppna upp och ta emot kärleken som redan finns där. Så fint och bitterljuvt.

"we all experience the new and unknown, but few of us see the unknown as a force beckoning us. the unknown contains clues to another reality .... // chance meetings, unexpected coincidences, premonitions that come true, sudden fulfillment of wishes, flashes of unpredictable joy, a sense of deep knowingness, the dawn of trust — all of these are shapes reality can take as it coaxes us out of our self-made prisons. // we don't have to listen to this beckoning whisper. the choice is entirely personal. a decision must be made, in the recesses of your heart, between the known, which is stale but familiar, and the unknown, which is fresh, a field of infinite possibilities." — deepak chopra 💌

Ett foto publicerat av @mauramcgovern Dec 25, 2015 kl. 5:58 PST

Gå till din högra hjärnhalva och fyll på i jul!

Det är en gripande historia som kan lära oss ett och annat.

Meditationen hjälper oss att tysta ner den vänstra hjärnhalvan och kliva in i friheten som finns i den högra. Välkommen in i en ny värld som finns inom räckhåll för alla.

Hur sårbar kan man bli?

Vilken underbar kvinna! Föredraget måste ses flera gånger. Ja-så bra är det.

Var förändringen du vill se i världen

Den skrikande innerligheten. Det ömmande hjärtat. Den överväldigande kärnslovågen. Ingenting av detta hjälper mänskligheten. Men, om man kan kanalisera allt detta till en stark intention har det en ärlig chans. Att från djupet av hjärtat ta fram förändringen du vill se i världen. Annars dras du bara med, som en medberoende, i dess nedåtgående spiral. Det svåra i kråksången är att med all denna känslighet bara iaktta det som är och inte går att förändra, och lägga all kraft på det man faktisk kan. På din intention. Det är bara så man kan använda sin känslighet till att göra skillnad.

Yogafilosofen

Jag fick feeling... Låt det bubbla över. Det enda vi kan göra är att leva här och nu, ta reda på vad vi vill med livet. Ha en klar intention. Resten måste man lämna åt universum. Våga leva så.

Medveten i Visby

Drömmer mycket. Yogar mycket. Mediterar mycket. Försöker leva så medvetet jag kan, långt ifrån det vanliga surret med instagram, Facebook, tv och podar. Jag har inte avskärmat mig helt, men lite i taget. Det är ju så mycket liv man missar med huvudet någonannanstans än just här och nu.

Why you rush ahead? You go back

Det svåra, när jag äntligen tagit klivet på en väg som känns rätt för mig, är att inte springa för fort. Mina erfarenheter i vävstugan är en spegling av livet på så många sätt. Det visar mig vad som händer när jag får "feeling" och springer iväg snabbare än jag klarar av. Jag fick backa 1 decimeter två gånger igår. Trots att jag var så otroligt noga. Första känslan är att bli besviken på mig själv att behöva göra om jobbet om och om igen-tröttsamt! Andra känslan är en påminnelse varför jag väver, för att jag tycker det är roligt och för att jag vill lära mig- och att göra fel måste vara det absolut bästa sättet att lära sig. Men det garanterar inte att man inte gör om felen igen, men riskerna minskar! Jag är så tacksam för det yogan har lärt mig, att inte fokusera på slutpositionen, utan se mig själv precis här och nu. Utan att döma, bara vara ödmjuk och tacksam för just den kropp jag har, det sinne och den själen. Ingenting blir bättre av att vara självkritisk, hård eller forcerande. Det vet väl alla. Det svåra är att observera mönstren, tankarna som dyker upp när man måste backa-oavsett om det är i vävstugan, på jobbet eller hemma. Du värnar om dig själv. Det är när man backar som man får en chans att möta sig själv, där man är. Inte där man skulle vilja vara, utan där man är. Det gör dig stark, det gör att du växer som person som inte har ett skit med prestationer att göra.

Utmaningen är att hitta min takt, så jag går framåt utan att behöva kämpa så hårt. Så vill jag växa mig stark-som en långsamt växande ek.

Idag tog jag ett beslut som jag kände var helt rätt men som mitt gamla jag hade fullföljt av ren pliktkänsla. Nej, inget mera sånt, det ska kännas rätt. Det är ett duktighetsmönster som sitter så hårt att man får ta i när man bryter sig ur det. Men jag känner också hur det gör mig stark- stark så in i själen!!

Om du hamnar i en situation som du inte vet om du är redo för, sätt dig några minuter med din frågeställning. Blunda och meditera. Svaret kommer till dig. Du kopplar upp dig mot världssjälen som har alla svar. Vågar du lyssna?

En man som ville bli upplyst genom meditation frågade sin lärare hur lång tid det skulle ta. Läraren svarade; 20 år. Mannen funderade och sa, men om jag jobbar dubbelt så hårt, mediterar från morgon till kväll- hur lång tid tar det då för mig att bli upplyst? Läraren suckade och sa; Inte i detta livet.

Glädjen och styrkan i yogan

Ju mer medvetet jag lever mitt liv förstår jag hur galet vackert allt är. Titta på videon, lyssna på orden. Jag lyckades inte hålla tårarna borta. Detta är precis vad yogan handlar om för mig; oändligt mycket kärlek, styrka, glädje och ljus. Att vi tar bort alla lager av färgat glas som omedvetet läggs framför ögonen genom livets erfarenheter, och hindrar oss från att se klart. Livet är ett enda stort test, för att se hur vi (den innersta kärnan av oss, (själen, iakttagaren) som förblir oförändrad genom hela livet) klarar av att hantera det som läggs i vår väg, utan att tappa synen för allt det vackra.

"May the blessings of your grace my lord, shine on everyone and may we all see the light within, the light within"

Jag kom just hem från en helg på Skandinavisk yoga och meditation i Hå, mellan Ljungby och Älmhult. Det var helt underbart, fantastiskt. Underbar mat, proffsiga lärare, närheten till naturen, hästar, hundar, djurliv. Vi hade otrolig tur med vädret, blå himmel så vi kunde sitta ute och meditera en gång. Stjärnklart på natten med en fantastisk måne. Jag har fått lite bättre syn efter detta, men nog finns det fler lager kvar innan jag kan se klart. Men jag älskar processen, hur tuff den än är.

Att se skönheten i skiten

Alla har vi våra olika personligheter att dras med. Vi är lagda åt det ena eller det andra hållet-praktska eller intuitiva. Det ena är inte bättre än det andra. Okej, vårt samhälle vill gärna hylla det praktiska, logiska och organiserade. Men det handlar om yin och yang, lika mycket behövs av varje för att få balans. Det svåra är att ha överseende med varandra, men framförallt med sig själv. När man gör misstag eller inte lever upp till andras och sina egna krav så är det lätt att vara hård mot sig själv och ta det personligt. Hur ska man annars ta det?

Om man lär sig att att se motgångar, misstag och kritik med andra ögon. Istället för att fastna i fördömande där man slår på sig själv, känner sig som en sämre människa eller ännu värre skyller ifrån sig eller påvisar den andras tillkortakommanden och att hen minsann inte är mycket bättre själv,  i ett desperat försök att göra sig fri från den obehagliga känslan. Inget gott kan någonsin komma av ett sådant beteende. Ett meningslöst gräl om vem som är duktigast och bäst. Klamra sig fast vid sitt ego. Jag är minsann en bra och duktig människa, försök inte säga något annat.

För att se situationer med andra ögon krävs mod att lämna sin bekvämlighets zon. Det är tufft att se sanningen och mönstren vi dras med. Men för att bli fria och kunna flyga måste vi lära känna oss själva och bryta destruktiva mönster och beteenden. Genom stor medkänsla, förståelse och förlåtelse riktat mot oss själva.

På Janesh Vaidya's föreläsning om Auyroveda berättade han om hur tankarna är maten och hjärtat är magen till vårt sinne. Hur man kan välja goda tankar för att bli stark och hälsosam.  Tankarna är snabbare än blixten och man kan inte hjälpa att de dyker upp, men man kan lära sig att eliminera de negativa genom ökad medvetenhet. Kan man inte det så är det en bra idé att gå till en terapeut. För mig har det verkligen hjälpt och jag tycker att det borde vara lika naturligt som att gå till tandläkaren. Hypnosterapi hjälpte mig mest.

"We are here to love and use all our 5 senses. We use our eyes to see all faults and need to train them to see the good and beauty of life.

Train yourself to see the beauty in the bullshit!"/Janesh Vaidya.

Hello Freedom

Det är de små sakerna som gör hela skillnaden. Lyssnade på en podcast av en underbar kvinna, Terri Cole. De bästa åren ligger framför oss. Låt inte begränsande tankar och rädslor stoppa dig från att vara allt det du kan och vill vara! Jag älskar starka och smarta kvinnor som delar med sig av hela sitt hjärta. Jag fattar inte hur det kan vara gratis, det är bara att tacka o ta emot. Thank you!!

Idag känner jag mig oövervinnerlig och jag tänker njuta av det så länge det varar :)

Tanken på att göra det är jobbigare än att göra det

Jag behöver verktyg för att förenkla mitt liv. Ta bort alla grejer som är i vägen. Oordning i skallen och överallt annat gör livet onödigt stressigt. Jag behöver hälften av alla grejer, varför är det så svårt att rensa och skapa ett "hem" för alla lösa pinaler? Alla vet ju att tanken på att sätta igång är mycket värre än själva jobbet. 

Det är verkligen bara att sätta igång, vad sitter jag här för?

Någon som kan det där med att organisera och håll ordning är ju Förvaringsdrottningen, kolla in henne för lite inspiration. Detta är speciellt bra tips för att bibehålla den ordning man lagt ner så mycket tid och energi för att skapa.

Handväskan har också stor förbättringspotential. Läs Cecila Blankens inlägg för en smart partyväska.

Show up

Livet är ett ständigt lärande. Det finns inga garantier för någonting. Svik inte ditt hjärta och den du är för den enkla vägen. Den enkla vägen kommer att bli den svåra, förr eller senare måste man möta resultatet av sina val. Den vanligaste ångesten äldre har är att de inte gjorde det de kände i hjärtat att de var här för att göra."What if my whole life has been wrong". Se klippet med Wane Dyer till höger.
Jag har funderat på vad det är som stoppar mig och det svåra jag måste komma över när jag vill för mycket:

• Att ställa mig inför uppgiften. Jag är hård mot mig själv och vill att allt ska vara så perfekt och fantastiskt. Då är det lättare att undvika situationen istället, jag hittar ursäkter.
• Jag gör saker mer komplicerade än de behöver vara. Jag vill utsätta mig för situationer där jag kan sprida mitt budskap och vara den jag är. Då blir det musik då blir det vackert. Jag vill och ska bryta mig fri!
• Mitt ego, att jag själv är viktigare än själva budskapet. Min stolthet och prestation eller vad andra ska tycka är sekundärt.

“ You must be prepared to work always without applaus  / Ernest Hemmingway

Det är också därför jag alltid blir så peppad av Queens "Break free" Den handlar för mig om att skita i allt och bara få vara den man är och göra sig fri från alla förväntningar och begränsningar. Den gör mig så jäkla glad bara! 

New beginning

Det var dags för lite förnyelse i min lilla blogghörna. Ny rubrik som är "jag" med hjärtat i handen. Sedan ändrade jag min beskrivning till höger, och valde en text från min dagbok från första dagen jag träffade Chuck Miller, han som fick mig att se vägen. Jag fick denna uppenbarelse i Savasana första dagen.

Jag ser stora fält med rapsblommor strålar enormt starkt och vackert. Alla små blommor tillsammans blir något så maffigt. Tänk dig sedan en ensam rapsblomma i en slänt. Det ser mer ut som ogräs. Det är så jag känt mig. Långt ifrån mitt sanna jag. Som rapsblomman i slänten. Utan äkta sammanhang. Utan att veta att det finns ett fält att sträva mot där allting kommer till sin rätt. Vackert och ett och samma.

Jag har slutat min meningslösa strävan mot en karriär, har gjort en helomvändning. Jag vill kämpa för att utvecklas till den jag kommit hit för att vara. Jag tänker hitta mitt fält och stråla starkare än någonsin.

Natural joy

“Know that joy is rarer, more difficult, more beautiful than sorrow. To make this discovery is to embrace joy as a moral obligation.” André Gide, French novelist and philosopher
Jack Kornfield inspirerar mig mycket, läs hans text om Natural Joy. Eller detta inlägg från A well traveled woman som skriver så vackert om glädjen som kommer när man släpper taget. Stanna på deras sidor och låt dig inspireras!

Happy September! As always, here's your silly asana astrology for the month. 😆😂😉 #FindYourTrueNorth

Ett foto publicerat av Wanderlust (@wanderlustfest) Sep 1, 2015 kl. 7:31 PDT

Jag tog det till mig. Måste lighten up och skämta mer. Vilket är ditt astrologitips?

Don't die with your music still in you

Om det är en film du ska se i år så är det denna. Ge dig själv två ostörda timmar.






Jag grät när jag tittade på filmen, när man ser på livet på detta sätt blir allt så vackert. Människor så vackra. Det finns inget vi och dom. Livet är så mycket mer än en konstant tävlan att jämföra oss med varandra. Tävla i status och strävan att vara bättre än alla andra, vara en vinnare, ha mer materiella saker och vara framgångsrik i andra människors ögon. Så klockrent när Joe (ägaren av resorten) spelade piano av eget nöje. Inte för att visa hur bra han var eller ur behov att tillfredsställa andra. Vilket var anledningen han slutade när han var ung. Han slutade spela för sitt eget nöjes skull, utan istället för att tillfredsställa andras förväntningar. Hans prestation visade sig vara ett villkor och ett betyg för hans värde som människa. Musiken som flödade när han inte "presterade" var så otrolig. Det vi gör ska komma inifrån. Inte för att vara bra nog utifrån.

Non inteference är något jag ska bli bättre på. I filmen handlade det om mamman som hela tiden ville vara i kontroll och jobbade stenhårt med det. Var ur dagens samhälles mått mätt en väldigt ansvarsfull och "duktig" mamma. När barnen lekte och sprutade med vattenpistol som råkade komma på Wayne. Jag ska inte avslöja vad som hände, men det mötet var bara så fint spelat. Och hur fint det blev när hon ändrade inställning när hon ropade att maten var klar och barnen skulle komma o äta, fast de var mitt uppe i en lek och inte redo att äta just då. När man övar non-interference blir det ett helt annat "flow" av kärlek och harmoni. Sedan är det självklart en balansgång och inte alltid helt enkelt. Men jag tänker på mitt eget agerande igår när Olle ville stanna o bada med sin nya kompis efter simhoppet. Jag hade kunnat låta dem leka lite längre och inte satt så knappa tidsramar. Vad hade det gjort om vi kom hem 30 minuter senare? Det svåra är att hitta balansen eftersom barn egentligen aldrig vill åka hem från badhuset, eller? Men med ett nytt sätt att tänka kommer saker kanske ske lite smidigare och alla mer lyckliga. man måste inte vinna fighten för sakens skull, man måste bara vara tydlig i sin kommunikation och inte så fokuserad på vad jag vill och tycker är bäst. Jag var trött, hungrig, törstig, hade ont i huvudet, det var varmt och jag ville komma hem o laga mat innan det blev för sent. Me, me, me me me me me, jag jag jag JAG. Kanske ska låta mitt ego får gå o lägga sig så universum kan flöda lite friare?

Så, jag grät för det berörde innerligt och för att Wayne har dött och lämnat oss själva kvar att hålla facklan brinnande. Han lämnade denna värld vackrare än då han kom. Lät sin musik flöda innan han dog och slapp ha det kvar i bröstet. Titta på filmen o ta del av hans musik, låt dig beröras. Vem vet vart det kan leda dig?

Vi är gudomliga. Vad gör gud med sina händer? Hjälper andra. Helt naturligt av kärlek, utan att förvänta sig något tillbaka. 

Känslouppropet

Tack Eva för uppmärksammandet av känslouppropet, barns rätt till sina känslor. Denna otroligt viktiga byggsten för barns utveckling. Gamla mönster i beteenden och uppfostran som vi äntligen börjar ifrågasätta och rucka på. Förutsatt att föräldrarna har självinsikt, stark vilja och förutsättningar. Långt ifrån alla har väl det. Jag tillhör den stolta skara som VILL bli bättre. Det är en rättighet att barn ska få uttrycka sina känslor till någon som tar emot allt, utan att döma.

Rädsla. Denna rot till all ondska. Som kan hålla oss i ett fast grepp och hindrar oss från att leva det liv vi är här för att leva. Fängslar oss trots att vi är fria. En känsla som vi kanske inte alltid är medvetna om är den som styr våra val.

Att som förälder bemöta denna rädsla tycker jag är så svårt. Det har hänt otroligt starka händelser i vårt lilla samhälle, Jönköping. Mord, inbrott och hemska saker som min son så klart hört talas om. Man kan inte skydda dem från allt prat och spekulationer (jag önskar). Detta har resulterat i att han har mardrömmar och frågar mycket. Kan det komma någon och göra inbrott hos oss? Jag kan ju inte ljuga och försäkra honom om att det inte kan hända. Jag svarar att jag förstår att han är rädd och att de flesta människor är snälla. Vi har bott här i många år och känner oss trygga här, vi behöver inte vara rädda. Det känns ändå så sjukt otillfredsställande som mamma att inte kunna försäkra honom om att han är helt skyddad. Det är ju ingen. Det hade varit otroligt mycket lättare att avfärda känslan, eftersom den är så obehaglig, och ifrågasätta hans sätt att känna, att han inte ska vara rädd... Varför är du rädd, här händer ingenting... Vilket är varken sant eller tröstande. Bara skam och skuld.

När han vaknade bredvid mig på natten och sa att han inte vågar somna om, klappade jag honom på pannan och sjöng strösterika Kumbaya, tills han somnade. Det känns bra när man kan göra något, det är svårare att prata.

Att vara rädd är mänskligt. Att förloras i känslan är ett val. Acceptera att rädslan är här, men låt den flyta vidare, utan att stanna i ditt bröst.

Hur kan man mer prata med barn om deras rädslor och hur de kan hantera dem?

Vävningsfilosofen

Här sitter jag o väver. Lyssnar på #månstrålarklaraglimma och tänker på hur livets trådar också ska läggas, ett andetag i taget med sin klara intention om vad resultatet ska bli 🙏

Ett foto publicerat av annarsbra (@annarsbra) Aug 19, 2015 kl. 3:33 PDT

På samma sätt som trådarna i en väv måste träs varsamt en och en vill jag skapa förutsättningarna till det som ska bli mitt livs väv. Inga steg kan hoppas över och det hjälper inte att stressa och försöka göra processen snabbare och tvinga fram en matta. Då tar det bara längre tid som tillslut blir kaos och man tvingas börja om från början. Mattan (livet) kommer vävas vare sig jag vill eller inte. Varje klockslag gör ett varv, du väljer vad du gör med den tiden som skulle kunna användas till att starta något stort. Vilka steg tar dig i rätt riktning? Hur vill jag att resultatet ska se ut, kännas? Vilken kvalitet ska mattan få, vilka färger och mönster ska jag våga? Det jag väljer att göra med den dyrbara tiden avgör hur mattan eller duken kommer att se ut. Materialet som avgör kvalitén, det är tiden man lägger på att göra grovjobbet.  Show up. Do your practice. Färgerna blir tankarna man tänker känslorna man känner. Mönstren blir det jag vågar leva ut. Min sanning. Mitt unika avtryck. Jag vill att känslan under arbetet ska vara från hjärtat, utan att fästa blicken för hårt vid målet, den färdiga mattan. Utan just i detta ögonblick, på processen, varsamheten och noggrannheten för varje tråd, njutningen av att se den växa fram och se färgerna stämma överens med känslan i bröstet. Så när det färdiga resultatet sedan ligger i mina händer kan det vara hur tungt som helst men i hjärtat är det lätt. Det var värt all möda. Så det handlar om att dyka upp. Att fylla varven med något material och någon färg och kanske om man har stark vilja, ett mönster. Värsta tänkbara resultatet är att det inte blev någonting alls. Man kom aldrig till skott. Man vågade aldrig. Stod på kanten och ville hoppa men vågade aldrig. Rädd för att inte vara bra nog. Rädd att misslyckas. Att inte ens våga prova, ta steget fullt ut. Lita för mycket på andras rädslor och deras tvivel över ens drömmar. Ta den enkla vägen, styrd av rädslor. Man fortsätter i samma steg man redan tagit, följer ett invant mönster. Hittar lämpliga ursäkter på varför man gör det man gör. Tiden den kan gå, varven fyllas av år som inte var påväg någonstans. Hellre en brokig duk med lite av varje än ingen duk alls. Det handlar inte om att vara hård mot sig själv om hur det blivit, utan om att vårda nuet. Alla färger ska vara med. Inget är rätt eller fel. Det är vad man gör från och med nu som räknas.

Olle frågade varför det inte är bra att vara ”för snäll”. Smart fråga. Jag svarade att det är när man säger ja, fast hjärtat, eller rösten inne i dig säger nej. Eller säger nej när rösten inne i dig säger JA. För att man inte vill såra någon annans persons känslor. Det bästa är när man är snäll mot sig själv först och lyssnar noga på vad man vill, framför att vara andra till lags. Då är risken minst att saker blir fel.

Jag fick själv lära mig hitta den där rösten och lita på den först på senare år. Som hela tiden ropat men som jag ihärdigt tystat ner av rädsla för att inte vara till lags eller duga-rädd för att inte bli älskad. Det är så viktigt att lära barn att hitta den rösten tidigt, så de slipper gå lika vilse. Sedan får man räkna med omvägar innan kompassen blir helt tillförlitlig.

Det är underbart när orden får flöda från hjärtat. Jag vill få bort proppen som suttit mellan mitt hjärta och hjärna. Få tillgång till min inre vishet. Welcome to my reality.

Taoism

Fantastisk intervju om energier som avgör hur ditt liv ser ut. Vad du kan göra för att må bättre och skapa den verklighet du vill leva i. Taoism är så spännande.

Som Angela sa; "Go with the glow"