fästingchock

Det var det värsta jag har varit med om! Igår när jag skulle gå o lägga mig och tog av mig byxorna så var det en liten fluga som trillade ned på benet. Jag skulle vifta bort den men den försvann inte. ÅÅH då upptäckte jag att den höll på att krypa in i benet på mig---PANIIIIK. Jag drog i den o slet vilket gjorde att den också fick PANIK o grävde sig ännu snabbare in i benet. FY F-N. Aldrig har jag känt mig så hjälplös och eftersom Olle sov precis igämte så kunde jag inte ropa på Mikael heller, utan det blev ett visknings rop som Mikael hörde o kom rusande upp för trappan. HJÄÄÄÄÄLP MIG sa jag med pincetten i högsta hugg. Som tur är har Mikael fästingvana och kunde dra ut den efter andra försöket. Och hela djuret följde med som tur var. Men jag var precis förstörd. Skakade av rädsla. Just känslan av att inte kunna ta bort djuret som kröp in i skinnet utan att det ens kändes. Jag vet att de har saliv som bedövar skinnet, men jag hade förväntat mig som ett myggbettsstick eller nåt, men icke. Den bara tog sig friheten att smyga in i mitt skinn. Jag hoppade in i duschen o såg fästingar överallt, på golvet och väggarna. Varför har man aldrig hört talas om fästingfobi?? Det är ju ett djur som är värre än alla spindlar och ormar som är vilda i Sverige iallafall. Jag hade inte ens varit i skogen igår. Jag hade ett par byxor som nådde marken och när jag gick över gräsmattan måste den ha fastnat i dem o klättrat upp. Så det hjälper ju inte att undvika skogen. De finns var som helst. Tur att den fastnade på benet så att jag såg den innan jag la mig och att Mikael fick ut hela. Slutet gott o allting gott trots allt....

Min första fästing. Käre gode Gud låt det bli den sista också.