Göra göra göra, så jag slipper VARA

Ledig dag. Behövligt. Hjärtat rusar. Mycket jag måste göra. Vill inte meditera och yoga innan frukost då jag är hungrig, har varit vaken länge, ute med hunden och fixat Olle till skolan. Ursäkter. Vill hoppa över det viktigaste för att bara göra. När jag tänker på min morgonmeditation kommer motståndet; kan jag inte bara få göra det jag måste göra? Få det undanstökat. Känner att jag måste skriva av mig. Vill vara effektiv. Mycket att göra, varför sitter jag här och läser tidningen och dricker kaffe, när det är så mycket jag måste göra? Tvätten ropar, räkningarna ropar men framförallt ropar planeringen inför helgens yogaklasser. Varför detta motstånd? Det gör ont i bröstet. Stress. Denna fantastiska lediga dag har förvandlats till en mardröm. I min hjärna. Jag bryter den nedåtgående tankespiralen. Tänder ett ljus. Det känns genast bättre. Andas. Känner stundens närvaro tydligare med ett tänt ljus. Vågar jag möta motståndet och meditera eller ger jag efter för stressen och alla oändliga sysslor som ropar? Jag vågar. För jag vill. Min längtan är stor. Så stor. Och eftersom jag vet att jag har ett val kan jag inte längre lura mig själv. Och jag vet även att sysslorna kommer halveras efter min meditation. En insikt om vad jag behöver göra är klarare. Genom meditationen sparar jag tid. Men jag flyr för att det är lättare att undvika medvetenheten. Ignorance is bliss. Man sveps med i livet med en avtrubbad medvetenhet som hela tiden flyr och söker belöning med en kompakt känsla i bröstet.

När jag istället tillåter mig svepas med i livet utan motstånd med en ständigt ökad medvetenhet om sanningen i sinnet och kroppen, så inser jag snart att allt motstånd är skapat av mig själv. Låtsas spöken som hindrar mig från att leva fullt ut. Hej, där är ni ju. Att se är en förutsättning för att kunna välja en annan väg. När man ser spökena rakt i ögonen krymper de och ter sig inte alls så hemska som när man vägrade möta dem, öga mot öga. En modig väg med syre och en känsla av lätthet i bröstet.

Igår på badhuset när Olle ville hoppa från 10:an och stod våndades en lång stund. Eftersom jag precis hade utstått samma vånda på 7,5:an och mindfullness hjälpte mig genom att fokusera på känslan i mina fötter tryggt mot den knaggliga mattan. Hur jag kan slappna av, jag är hållen. Axlarna kan sjunka och jag är tung. Jag väljer själv om jag vill möta motståndet eller ge vika för det. Så precis samma sa jag till Olle. Han tog med händerna på fötterna och hjälpte fokus från hjärnan till fötterna. Hjärtat saktade ner och han kände sig tryggare. Han ville att jag skulle hoppa först (jag hade lovat att gå upp på 10:an och om hjärtat sa Ja skulle jag hoppa) men mitt hjärta sa tydligt nej. Och det är också en viktig gräns att respektera. Hur gärna jag än skulle vilja hjälpa honom att göra det, kunde jag inte göra våld på mig själv. Och jag försäkrade honom om att han måste höra tydligt ja från hjärtat om han skulle göra det. Det är ett framsteg att våga följa sitt hjärta. Oavsett om man måste backa eller hoppa. Det svåra är att respektera sin gräns samtidigt som man vill utmana den. Så att han hoppade är en lika stor seger som om han hade backat. Jag är så oerhört stolt över min modiga gosse.

Att hitta en trygg plats att öva är steg ett. Där det är okej att falla pladask och ”misslyckas”. Att även hitta en kontakt med tidens flyktighet är steg två. Det är nu jag lever. Just i detta andetag. Detta är mitt enda liv. Att använda varje stund i total närvaro så att när jag dör har jag ingenting att ångra. Vila i att jag tog vara på stunden som om det var den enda jag hade. En konstform som jag vill öva på till den dagen hjärtat slutar slå.

Att ta sin rättmätiga plats i världen

Jag var på en föreläsning i förra veckan som var helt fantastisk. Det handlade om kognitiv neurovetenskap och föreläsaren Erik Fernholm lämnade ingen oberörd.

Ju djupare jag kommer i min inre resa ju mer smärtsamt medveten blir jag om mina mönster och ett av dem är tyvärr, att inte ta min rättfärdiga plats i världen. När han frågade hur många procent av den svenska befolkningen som är engagerade i sitt jobb räckte jag upp handen. Eftersom jag har läst en artikel om detta visste jag att svaret är 16%. Tror ni jag svarar 16%? Nej, självklart inte, det hade ju fått mig att se ut som en besserwisser på första raden som man vill kräkas på. Nej. Jag svarar, stolt över att veta att jag kommer ha det närmsta svaret; 20%. Denna tillsynes oskyldiga lilla bagatell avslöjar väldigt mycket om mig och hur jag funkar. Jag hindrar mig själv från att vara allt det jag kan vara. Av rädsla att andra ska tro att jag är något? Men det är jag ju! Jag och alla andra. Vad är det för jävla Jantefjante beteende som jag håller på med? Även om detta exempel är obetydligt så är det jag vill komma till att det såklart speglar mitt beteende på alla plan. Hur skrämmande denna insikt än var så gav det mig visdom som jag vet kommer ta mig dit jag vill komma. Läs detta inlägg av Jeff Kobes om "hur vi gör någonting är hur vi gör allting".

Tar vi inte vår plats gör vi inte bara oss själva en björntjänst, utan hela världen går miste om allt du är skapad för. Här har vi en tjej som berörde mig med sin kraft och förmåga att ta sin plats. Det krävs mod att göra det.

För att inte tala om Cecilia Blankens, min stora mode inspiration. Hon kan blomma ut hon.

Erik Fernholm och jag 

Att sjunga hjärtats sång

Oj, detta livet. Jag lär mig så otroligt mycket varje dag och jag är så tacksam att ha fått tiden att kunna göra det. Just nu. Nästan overkligt hur allt har hänt sedan jag sa upp mig från mitt jobb. Ju mer jag öppnar upp, ju mer jag släpper taget om sådant som tidigare hållit mig fången. Desto friare blir jag och ju mer känner jag att universum hjälper mig vidare. Samtidigt som det är fruktansvärt naket och läskigt. Inte lätt att skriva om egentligen, men jag vill ändå försöka. För det är så jäkla starkt. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma om att känna mig såhär fri och ha förmågan att ta emot den villkorslösa kärlek från universum (ja. universum) är så stark att jag gråter. Jag hade mitt stora genombrott igår. Det jag har gått o kämpat med i så många år och kanske släppt lite mer för varje terapitimma släppte helt och hållet igår. Det som hållt mig fången släppte sitt grepp. Det som varit min snuttefilt som jag kunnat gömma mig bakom och skylla på finns inte mer. Nu är det upp till mig att vara allt det där jag vill vara. Eller rättare sagt, att bli den jag vill vara. För även om jag vet mitt slutmål så är utmaningen just nu att vara nöjd med där jag är just nu. Jag vet att jag inte är allt jag vill vara än, men det är ju det som är själva resan.

Chuck Miller är en av de personerna som gav mig villkorslös kärlek genom sitt sätt att lära ut yoga. Han är min stora inspiration och förebild. Hans ord går som ett mantra i min hjärna "Don't struggle and don't halt". Alltså, kämpa inte men stå inte stilla. Vet vart du är påväg men gör inte våld på dig själv på vägen dit. Den snabbaste vägen att nå målet är genom konsekvent medvetenhet och non violence (ahimsa). När man lär sig utöva det händer magi. När man ser hur små saker gör stor skillnad (precis som  omvänt... liten tuva stjälper stort lass). Det får ta den tid det vill.

Istället för att gå direkt till skrivbordet och göra allt som stod på listan idag kände jag att det var något jag bara måste göra innan. Det kändes i hjärtat. Jag satte på Heart of the universe med Peter Kater och Snatam Kaur och tog upp mitt sticke. Det träffade mig rakt in. Alltså det var så tydligt och tårarna bara flödade. Jag kan inte nog beskriva min tacksamhet. Sedan var jag stärkt att sätta igång med det som stod på listan. Det var bara något som skulle göras först.




Ett blogginlägg från Bekah som handlar om just det svåra i att släppa taget öppna upp och ta emot kärleken som redan finns där. Så fint och bitterljuvt.

Gå till din högra hjärnhalva och fyll på i jul!

Det är en gripande historia som kan lära oss ett och annat.

Meditationen hjälper oss att tysta ner den vänstra hjärnhalvan och kliva in i friheten som finns i den högra. Välkommen in i en ny värld som finns inom räckhåll för alla.

Hur sårbar kan man bli?

Vilken underbar kvinna! Föredraget måste ses flera gånger. Ja-så bra är det.

Why you rush ahead? You go back

Det svåra, när jag äntligen tagit klivet på en väg som känns rätt för mig, är att inte springa för fort. Mina erfarenheter i vävstugan är en spegling av livet på så många sätt. Det visar mig vad som händer när jag får "feeling" och springer iväg snabbare än jag klarar av. Jag fick backa 1 decimeter två gånger igår. Trots att jag var så otroligt noga. Första känslan är att bli besviken på mig själv att behöva göra om jobbet om och om igen-tröttsamt! Andra känslan är en påminnelse varför jag väver, för att jag tycker det är roligt och för att jag vill lära mig- och att göra fel måste vara det absolut bästa sättet att lära sig. Men det garanterar inte att man inte gör om felen igen, men riskerna minskar! Jag är så tacksam för det yogan har lärt mig, att inte fokusera på slutpositionen, utan se mig själv precis här och nu. Utan att döma, bara vara ödmjuk och tacksam för just den kropp jag har, det sinne och den själen. Ingenting blir bättre av att vara självkritisk, hård eller forcerande. Det vet väl alla. Det svåra är att observera mönstren, tankarna som dyker upp när man måste backa-oavsett om det är i vävstugan, på jobbet eller hemma. Du värnar om dig själv. Det är när man backar som man får en chans att möta sig själv, där man är. Inte där man skulle vilja vara, utan där man är. Det gör dig stark, det gör att du växer som person som inte har ett skit med prestationer att göra.

Utmaningen är att hitta min takt, så jag går framåt utan att behöva kämpa så hårt. Så vill jag växa mig stark-som en långsamt växande ek.

Idag tog jag ett beslut som jag kände var helt rätt men som mitt gamla jag hade fullföljt av ren pliktkänsla. Nej, inget mera sånt, det ska kännas rätt. Det är ett duktighetsmönster som sitter så hårt att man får ta i när man bryter sig ur det. Men jag känner också hur det gör mig stark- stark så in i själen!!

Om du hamnar i en situation som du inte vet om du är redo för, sätt dig några minuter med din frågeställning. Blunda och meditera. Svaret kommer till dig. Du kopplar upp dig mot världssjälen som har alla svar. Vågar du lyssna?

En man som ville bli upplyst genom meditation frågade sin lärare hur lång tid det skulle ta. Läraren svarade; 20 år. Mannen funderade och sa, men om jag jobbar dubbelt så hårt, mediterar från morgon till kväll- hur lång tid tar det då för mig att bli upplyst? Läraren suckade och sa; Inte i detta livet.

Glädjen och styrkan i yogan

Ju mer medvetet jag lever mitt liv förstår jag hur galet vackert allt är. Titta på videon, lyssna på orden. Jag lyckades inte hålla tårarna borta. Detta är precis vad yogan handlar om för mig; oändligt mycket kärlek, styrka, glädje och ljus. Att vi tar bort alla lager av färgat glas som omedvetet läggs framför ögonen genom livets erfarenheter, och hindrar oss från att se klart. Livet är ett enda stort test, för att se hur vi (den innersta kärnan av oss, (själen, iakttagaren) som förblir oförändrad genom hela livet) klarar av att hantera det som läggs i vår väg, utan att tappa synen för allt det vackra.

"May the blessings of your grace my lord, shine on everyone and may we all see the light within, the light within"

Jag kom just hem från en helg på Skandinavisk yoga och meditation i Hå, mellan Ljungby och Älmhult. Det var helt underbart, fantastiskt. Underbar mat, proffsiga lärare, närheten till naturen, hästar, hundar, djurliv. Vi hade otrolig tur med vädret, blå himmel så vi kunde sitta ute och meditera en gång. Stjärnklart på natten med en fantastisk måne. Jag har fått lite bättre syn efter detta, men nog finns det fler lager kvar innan jag kan se klart. Men jag älskar processen, hur tuff den än är.

Att se skönheten i skiten

Alla har vi våra olika personligheter att dras med. Vi är lagda åt det ena eller det andra hållet-praktska eller intuitiva. Det ena är inte bättre än det andra. Okej, vårt samhälle vill gärna hylla det praktiska, logiska och organiserade. Men det handlar om yin och yang, lika mycket behövs av varje för att få balans. Det svåra är att ha överseende med varandra, men framförallt med sig själv. När man gör misstag eller inte lever upp till andras och sina egna krav så är det lätt att vara hård mot sig själv och ta det personligt. Hur ska man annars ta det?

Om man lär sig att att se motgångar, misstag och kritik med andra ögon. Istället för att fastna i fördömande där man slår på sig själv, känner sig som en sämre människa eller ännu värre skyller ifrån sig eller påvisar den andras tillkortakommanden och att hen minsann inte är mycket bättre själv,  i ett desperat försök att göra sig fri från den obehagliga känslan. Inget gott kan någonsin komma av ett sådant beteende. Ett meningslöst gräl om vem som är duktigast och bäst. Klamra sig fast vid sitt ego. Jag är minsann en bra och duktig människa, försök inte säga något annat.

För att se situationer med andra ögon krävs mod att lämna sin bekvämlighets zon. Det är tufft att se sanningen och mönstren vi dras med. Men för att bli fria och kunna flyga måste vi lära känna oss själva och bryta destruktiva mönster och beteenden. Genom stor medkänsla, förståelse och förlåtelse riktat mot oss själva.

På Janesh Vaidya's föreläsning om Auyroveda berättade han om hur tankarna är maten och hjärtat är magen till vårt sinne. Hur man kan välja goda tankar för att bli stark och hälsosam.  Tankarna är snabbare än blixten och man kan inte hjälpa att de dyker upp, men man kan lära sig att eliminera de negativa genom ökad medvetenhet. Kan man inte det så är det en bra idé att gå till en terapeut. För mig har det verkligen hjälpt och jag tycker att det borde vara lika naturligt som att gå till tandläkaren. Hypnosterapi hjälpte mig mest.

"We are here to love and use all our 5 senses. We use our eyes to see all faults and need to train them to see the good and beauty of life.

Train yourself to see the beauty in the bullshit!"/Janesh Vaidya.

Hello Freedom

Det är de små sakerna som gör hela skillnaden. Lyssnade på en podcast av en underbar kvinna, Terri Cole. De bästa åren ligger framför oss. Låt inte begränsande tankar och rädslor stoppa dig från att vara allt det du kan och vill vara! Jag älskar starka och smarta kvinnor som delar med sig av hela sitt hjärta. Jag fattar inte hur det kan vara gratis, det är bara att tacka o ta emot. Thank you!!

Idag känner jag mig oövervinnerlig och jag tänker njuta av det så länge det varar :)

Show up

Livet är ett ständigt lärande. Det finns inga garantier för någonting. Svik inte ditt hjärta och den du är för den enkla vägen. Den enkla vägen kommer att bli den svåra, förr eller senare måste man möta resultatet av sina val. Den vanligaste ångesten äldre har är att de inte gjorde det de kände i hjärtat att de var här för att göra."What if my whole life has been wrong". Se klippet med Wane Dyer till höger.
Jag har funderat på vad det är som stoppar mig och det svåra jag måste komma över när jag vill för mycket:

• Att ställa mig inför uppgiften. Jag är hård mot mig själv och vill att allt ska vara så perfekt och fantastiskt. Då är det lättare att undvika situationen istället, jag hittar ursäkter.
• Jag gör saker mer komplicerade än de behöver vara. Jag vill utsätta mig för situationer där jag kan sprida mitt budskap och vara den jag är. Då blir det musik då blir det vackert. Jag vill och ska bryta mig fri!
• Mitt ego, att jag själv är viktigare än själva budskapet. Min stolthet och prestation eller vad andra ska tycka är sekundärt.

“ You must be prepared to work always without applaus  / Ernest Hemmingway

Det är också därför jag alltid blir så peppad av Queens "Break free" Den handlar för mig om att skita i allt och bara få vara den man är och göra sig fri från alla förväntningar och begränsningar. Den gör mig så jäkla glad bara! 

New beginning

Det var dags för lite förnyelse i min lilla blogghörna. Ny rubrik som är "jag" med hjärtat i handen. Sedan ändrade jag min beskrivning till höger, och valde en text från min dagbok från första dagen jag träffade Chuck Miller, han som fick mig att se vägen. Jag fick denna uppenbarelse i Savasana första dagen.

Jag ser stora fält med rapsblommor strålar enormt starkt och vackert. Alla små blommor tillsammans blir något så maffigt. Tänk dig sedan en ensam rapsblomma i en slänt. Det ser mer ut som ogräs. Det är så jag känt mig. Långt ifrån mitt sanna jag. Som rapsblomman i slänten. Utan äkta sammanhang. Utan att veta att det finns ett fält att sträva mot där allting kommer till sin rätt. Vackert och ett och samma.

Jag har slutat min meningslösa strävan mot en karriär, har gjort en helomvändning. Jag vill kämpa för att utvecklas till den jag kommit hit för att vara. Jag tänker hitta mitt fält och stråla starkare än någonsin.

Natural joy

“Know that joy is rarer, more difficult, more beautiful than sorrow. To make this discovery is to embrace joy as a moral obligation.” André Gide, French novelist and philosopher
Jack Kornfield inspirerar mig mycket, läs hans text om Natural Joy. Eller detta inlägg från A well traveled woman som skriver så vackert om glädjen som kommer när man släpper taget. Stanna på deras sidor och låt dig inspireras!

Happy September! As always, here's your silly asana astrology for the month. 😆😂😉 #FindYourTrueNorth

Ett foto publicerat av Wanderlust (@wanderlustfest) Sep 1, 2015 kl. 7:31 PDT

Jag tog det till mig. Måste lighten up och skämta mer. Vilket är ditt astrologitips?

Don't die with your music still in you

Om det är en film du ska se i år så är det denna. Ge dig själv två ostörda timmar.






Jag grät när jag tittade på filmen, när man ser på livet på detta sätt blir allt så vackert. Människor så vackra. Det finns inget vi och dom. Livet är så mycket mer än en konstant tävlan att jämföra oss med varandra. Tävla i status och strävan att vara bättre än alla andra, vara en vinnare, ha mer materiella saker och vara framgångsrik i andra människors ögon. Så klockrent när Joe (ägaren av resorten) spelade piano av eget nöje. Inte för att visa hur bra han var eller ur behov att tillfredsställa andra. Vilket var anledningen han slutade när han var ung. Han slutade spela för sitt eget nöjes skull, utan istället för att tillfredsställa andras förväntningar. Hans prestation visade sig vara ett villkor och ett betyg för hans värde som människa. Musiken som flödade när han inte "presterade" var så otrolig. Det vi gör ska komma inifrån. Inte för att vara bra nog utifrån.

Non inteference är något jag ska bli bättre på. I filmen handlade det om mamman som hela tiden ville vara i kontroll och jobbade stenhårt med det. Var ur dagens samhälles mått mätt en väldigt ansvarsfull och "duktig" mamma. När barnen lekte och sprutade med vattenpistol som råkade komma på Wayne. Jag ska inte avslöja vad som hände, men det mötet var bara så fint spelat. Och hur fint det blev när hon ändrade inställning när hon ropade att maten var klar och barnen skulle komma o äta, fast de var mitt uppe i en lek och inte redo att äta just då. När man övar non-interference blir det ett helt annat "flow" av kärlek och harmoni. Sedan är det självklart en balansgång och inte alltid helt enkelt. Men jag tänker på mitt eget agerande igår när Olle ville stanna o bada med sin nya kompis efter simhoppet. Jag hade kunnat låta dem leka lite längre och inte satt så knappa tidsramar. Vad hade det gjort om vi kom hem 30 minuter senare? Det svåra är att hitta balansen eftersom barn egentligen aldrig vill åka hem från badhuset, eller? Men med ett nytt sätt att tänka kommer saker kanske ske lite smidigare och alla mer lyckliga. man måste inte vinna fighten för sakens skull, man måste bara vara tydlig i sin kommunikation och inte så fokuserad på vad jag vill och tycker är bäst. Jag var trött, hungrig, törstig, hade ont i huvudet, det var varmt och jag ville komma hem o laga mat innan det blev för sent. Me, me, me me me me me, jag jag jag JAG. Kanske ska låta mitt ego får gå o lägga sig så universum kan flöda lite friare?

Så, jag grät för det berörde innerligt och för att Wayne har dött och lämnat oss själva kvar att hålla facklan brinnande. Han lämnade denna värld vackrare än då han kom. Lät sin musik flöda innan han dog och slapp ha det kvar i bröstet. Titta på filmen o ta del av hans musik, låt dig beröras. Vem vet vart det kan leda dig?

Vi är gudomliga. Vad gör gud med sina händer? Hjälper andra. Helt naturligt av kärlek, utan att förvänta sig något tillbaka. 

Taoism

Fantastisk intervju om energier som avgör hur ditt liv ser ut. Vad du kan göra för att må bättre och skapa den verklighet du vill leva i. Taoism är så spännande.

Som Angela sa; "Go with the glow"

Att bara vara- utan att tänka

Varför krånglar vi till det så för oss själva? Om vi mår bra av att äta grönsaker, frukt och dricka vatten, varför sätter vi i oss hamburgare, dricker läsk och äter godis? Förlåt, men hur dum får man vara? Om vi övar oss i hur vårt beteende och invanda mönster  påverkar vårt välmående skulle vi sluta dricka femte koppen kaffe innan magknip... Ryggen, knät eller axeln gör ont men vi fortsätter göra samma saker som innan och förväntar ett mirakel eller att doktorn kan hjälpa till när det gått för långt? Varningstecken har signalerats, frågan är om du var uppmärksam och gjorde något åt det? Why you rush a head? You go back. Ta varsam hand om informationen kroppen signalerar.

Var snäll mot dig själv. Krångla inte till det. Vet vad du vill uppnå och låt beteendet vara i enighet med det, utan att leta för och nackdelar när man väl kommer till handlandet (t ex vaknar och ska göra de där solhäslningarna... Jag är sugen på frukost... jag vill bara läsa tidningen och dricka kaffe...) Koka lite vatten med ingefära och pressad citron. Drick med andakt. Var i nuet. Gör solhälsningarna utan att tänka på att bli klar. Var i andningen och i din kropp. Känn hur livskraften sprider sig till alla stela och inte stela delar. Njut av att vara den du är. Släpp alla tankar. Skapa det ultimata livet för just dig, så du når dina mål och blir den du helst av allt vill vara. Sluta tänka och krångla till det.

Igår började en vän 10 dagars Vipassana. Tänker på henne och är så glad för hennes skull. Bara ett år sedan jag gick och är evigt tacksam att jag gjorde det. 


Vi kom nyss hem från Blekinge och några dagar med kusinerna. Syster gjorde ett fint inlägg på sin blogg!

Att leva yoga

"Livet är ett enda kämpande" sa min farmor till mig på ålderns höst. Det är ju sant. Men för att göra kämpandet worth the while kan det vara ide att sätta ett mål för all denna strävan. En intention för vart man är på väg. Annars kan allt kämpandet ta dig högst upp på en kulle där du inte ens vill vara.

Just nu målar jag fönsterkupan på huset eftersom färgen har lossnat överallt. Denna ansträngande uppgift gör det tydligt att man kan applicera yogan i allt man gör..

Så klart ser jag fram emot att bli färdig med detta projekt så snart som möjligt. Min enda intention och fokus är att bli klar, eller? Ja, så jag slipper allt skrapande, tvättande, grundande och målande. För att kunna göra andra saker.....

Okej, vilka saker?

Det kommer alltid vänta andra saker som måste göras. Det spelar ingen roll hur snabbt jag jobbar så kommer garage behöva rensas ut, trädgårdar tuktas, tvätt tvättas, rum städas, mat lagas, disk diskas..... Konsten är att efter dagar av skrapande inte ignorera att det fortfarande finns lös färg som måste skrapas, i alla möjliga konstiga vinklar innan den kan börja målas. Acceptera att det tar tid. Kör på för hårt och du tappar fokus, halkar och trillar ner. Det är hårt arbete så var snäll mot dig själv-Ahimsa. Ta hellre en paus eller sluta för dagen i tid (än att trilla ned från tak- (no shit Sherlock). Men många kör bara på utan att verkligen känna efter och fattar först vad som hänt när man ligger där på marken, halvt död).

Så intentionen är att bli klar, men det får ta den tid det tar. Att göra ett så noga och fokuserat jobb som möjligt, utan att hasta. Kunna lyfta blicken och se fåglarna över huvudet och själv må bra under tiden. Vara nöjd med det man åstadkommit trots att man inte är i mål. Ingen ska behöva göra om detta på så lång tid som möjligt. Görs inte detta ordentligt kommer någon bli sittandes där på taket nästa sommar igen för färgen lossnat. Ju snabbare man försöker ta sig fram, desto långsammare går det... en universell sanning som ingen verkar följa.

Precis som i yogan. Att efter år av yoga inte ignorera att det finns kroppsdelar som fortfarande behöver renas från stelhet och fyllas på med medvetenhet och livskraft. Fri från dömande. Du kommer alltid att hitta fler stelheter, tankar som stör, andning som behöver frias, prestation och ego som måste lägga sig.... det finns ingen mening med att sträva mot en slutdestination, en position. Ta hand om det som är nu. Acceptera att det tar tid och det viktigaste är att veta vart man är påväg. Ahimsa. Ingen bryr sig om hur långt du kommer med huvudet mot benen i en framåt fällning.

Och ingen bryr sig om du blir klar med fönsterkupan idag eller nästa vecka eller månad heller. (Möjligtvis ditt ego. Men egot är en självsäker (och älskvärd) 4:a åring som "kan själv" och vill att man ska "titta på mig". Men en 4-åring (egot) ska inte köra bilen. Egot ska vänligt men bestämt bältas fast i barnstolen där bak.) Om någon granne eller annan yogi har åsikter i något av fallen är det inte ditt bekymmer. Befriande tanke, eller hur!?

Om jag fokuserar på slutpositionen och ignorerar de tecken som kroppen signalerar för jag vill komma längre snabbare, så kommer kroppen sätta sig på tvären och på sikt skadas. Och det kommer ta ännu längre tid att öppna upp kroppen än om man accepterade kroppens begränsningar och tog sig tiden från början. Det får ta den tid det tar. Då litar kroppen på dig och ger efter.

Det finns inget slutmål. Ingen slutposition. Ingen stjärna på tredje ögat för att du kommer in i en avancerad position. Däremot kommer belöningen om du backar och lyssnar. Tricket är vara där i nuet. I skrapet på taket, i en twistad Parivritta Parsvakonasana eller vad du än befinner dig.

Avslutar med en passande dikt av Karin Boye

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Tacksamhet

Idag är jag bara tacksam. Över mitt liv. Min familj. Mina vänner. Kärleken i mitt liv, min stöttande, kärleksfulla och kloka Mikael. 

De murar som gör så ont att riva skyddar bara egot, men håller ute äkta kärlek, känslor, själ och hjärta. Dags att riva dem och leva. Här och nu.

Mars är meditationsmånaden

Efter min 10-dagars Vipassanakurs i våras har jag inte mediterat som jag hade hoppats. Livet tar över och jag prioriterar ett avsnitt av "Breaking bad" eller "Bron" eller "The affair" eller nu på sistone "Better call Saul"som är en spinn off på Breaking bad och på morgonen har sömnen varit en överlägsen vinnare. Tack och lov har jag behållt kontakten med några Vipassana systrar och vi ska köra 10 dagar med 1 timmes meditation om dagen från och med idag. Överkomligt och en bra början. Ni andra som också vill börja, men kanske inte gått Vipassana kan få mycket hjälp och inspiration genom "tricycle" som kör guidade meditationer hela Mars!

Meditation i alla former hjälper oss att hitta styrka. Vi vill hitta en "qiuck fix" till våra problem, inte sitta i timtal som en del av livet. Sån är jag iallafall. Det är därför jag gillar "21-day meditation experience" genom Oprah och Deepak. Jag behöver variation samtidigt som jag är väl medveten om att det inte finns några genvägar. Vipassana finns där när jag kommer tillbaka från den västerländskt anpassade "feelgood" varianten. Den 16 mars börjar en 21-dagars gratis meditationsupplevelse som jag absolut inte kommer att missa- jag har varit med om deras tidigare gratiskurser och de är underbara!! Signa upp dig, du kommer inte ångra dig.

Om du vill höra varför Vipassana är en teknik som till skillnad från andra tekniker når djupet av vårat sinne och förändrar hur vi mår och hanterar livets upp och nedgångar i harmoni och äkta glädje



Nu finns det inga ursäkter- välj din meditation och ge dig en ärlig chans att må så bra du kan. Lika viktigt som fysisk träning-om inte viktigare...

"Be alone. Eat alone, take yourself on dates, sleep alone. In the midst of this you will learn about yourself. You will grow, you will figure out what inspires you, you will curate your own dreams, your own beliefs, your own stunning clarity, and when you do meet the person who makes your cells dance, you will be sure of it, because you are sure of yourself. Wait for it. Please, I urge you to wait for it, to fight for it, to make an effort for it if you have already found it, because it is the most beautiful thing your heart will experience." (from A well traveled woman)

Meat free monday-It´s a fun day

Det blir Chiapudding till frukost och Chevré sallad till lunch och till kvällsmat får det bli quinoa soppa med det man har hemma, morötter, vitlök, celleri och kål.... Svårt med inspirationen ibland speciellt då jag är bortskämd med Mikaels mat alla andra dagar...

Köttfri måndag finns inte i Jönköping än. Kanske skulle börja? Tycker att lunch restaurangerna i trakten skulle ta sig an traditionen, de är under all kritik.