Jag har funderat på vad det är som stoppar mig och det svåra jag måste komma över när jag vill för mycket:
- Att ställa mig inför uppgiften. Jag är hård mot mig själv och vill att allt ska vara så perfekt och fantastiskt. Då är det lättare att undvika situationen istället, jag hittar ursäkter.
- Jag gör saker mer komplicerade än de behöver vara. Jag vill utsätta mig för situationer där jag kan sprida mitt budskap och vara den jag är. Då blir det musik då blir det vackert. Jag vill och ska bryta mig fri!
- Mitt ego, att jag själv är viktigare än själva budskapet. Min stolthet och prestation eller vad andra ska tycka är sekundärt.
Det är också därför jag alltid blir så peppad av Queens "Break free" Den handlar för mig om att skita i allt och bara få vara den man är och göra sig fri från alla förväntningar och begränsningar. Den gör mig så jäkla glad bara!
Hemmingways citat är så bra! Jag stöter på så många ungdomar som är så extremt stort behov av yttre bekräftelse hela tiden. Deras föräldrar har påpekat hur duktiga de är när de presterat. De får bekräftelse när de presterar och visar upp saker. Jag brukar prata om självvalidering, att kunna klappa sig själv på axeln och säga "bra jobbat". Det är så otroligt viktigt. Det känns som att samhället över lag är så uppbyggt på yttre bekräftelse att det hela gått över styr. Nu med idol och liknande på teve och alla som lägger upp bilder på sig själva (eller sina perfekta barn) på Instagram/FB m.m. och vill ha massa "likes".
SvaraRadera