Disciplin och lättja, pest eller kolera?

Det slog mig igår under gong meditationen. När gongen var som mest intensivt, då äntligen kunde jag släppa taget om tankarna. De fick liksom inte plats längre då ljudet sög upp hela mig i upplevelsen. Det var då det slog mig. Dessa upplevelser som är maxade kräver mindre av mig själv, jag kan liksom vila i det. Behöver inte fokusera, behöver inte disciplinera mig, jag kan bara vara. I nuet. Detta är själva anledningen till tendensen maxa allting. Är just nu inne på min tredje kopp kaffe och min andra rökelse. Mer, mer, jag vill inte att det ska ta slut, jag vill stanna i det härliga. Men det går ju inte. Lika hopplöst som talesättet ”fånga dagen”. Det går inte fånga dagen. Den rinner som sand mellan fingrarna och ju mer man försöker fånga den desto snabbare rinner den iväg och man går miste om dagen i kampen. Enda sättet att vinna är att omfamna dagen och låta den flöda fritt utan motstånd. Jag antar att jag är själva beskrivningen av en beroende personlighet. En typisk Pitta, en eld som brinner passionerat, som vill leva så innerligt att det gör ont.

Just nu i en ständig kamp för att hitta balansen i både kropp och själ. Viljan att yoga på morgonen men inte ha ork och en hjärna som vill disciplinera och göra det oavsett vad kroppen säger. En kropp som tenderar till lättja och försöker med alla tänkbara medel och ursäkter övertala hjärnan att det inte är en bra ide att yoga idag heller. En lättja orsakad av ett motstånd. Ett motstånd orsakad av en rädsla. En rädsla orsakad av en svaghet. En svaghet orsakad av ett mönster. Ett mönster som är orsakat av omedvetenhet. En omedvetenhet orsakad av brist på visdom. Nu när jag har skaffat mig visdomen kan jag inte längre leva i omedvetenheten utan måste bryta mönstren. Ett efter ett. Det tar på krafterna och jag hamnar i lättja orsakat av ett motstånd. Ett motstånd att älska eller ens acceptera mina svagheter. En rädsla för att om jag släpper taget och blottar min otillräcklighet. Vem kommer älska mig då? Äntligen förstår jag att det är svagheten som kan göra mig stark. Det är sårbarheten som gör mig mänsklig och det finns ett naturligt motstånd i processen att öppna upp för det.

I detta arbete att lösa upp knutarna och se mig själv precis som jag är. Detta tålamod som krävs i arbetet kommer från en urkraft och en passion till livet själv. En urkraft som för att inte bränna ut mig måste balanseras med ett ständigt arbete att koppla ihop mina val med min intention. Har jag ingen intention med mitt yogautövande och meditation varje dag, då gör den ingen nytta. Det ska finnas en stark längtan efter något annat, något större som har en mening. Då kan inte hjärnan lura kroppen eller kroppen lura hjärnan. Vem vill lura sig själv från att leva ett sant och meningsfullt liv?

I disciplin och lättja kan jag lätt köra över mig själv trots att det bara handlar om en vilja att må bättre. Det kan bidra till nya mönster orsakad av otålighet. Det blir en kamp.

Det krävs nyfikenhet, tålamod och så mycket kärlek jag inte trodde fanns. Ett steg i taget, i rätt riktning. Mot min sanning. Ger mig själv tid att växa mig stark.

Dont struggle and dont halt. Tack Chuck Miller för att du visade mig min kompass.

Hitta din kompass genom att titta på dessa små korta videos om tacksamhet. Börja gärna med Patience videon! Öppna upp för livet och ställ in din kompass.

Vad har religionen med min tro att göra?

Det finns inget behov av att försvara min tro eller mitt sätt att utöva min andlighet. Tänk om vi människor lyfte blicken och såg vad det var vi väljer att slösa vår dyrbara energi på. Är det den villkorslösa kärleken eller egots omättliga behov att ha rätt? Tänk om vi riktade all den energin åt samma håll vilken otrolig kraft det skulle ha.

Jag blir bara så trött på denna onödiga slöseri med energi som ägnas åt att smutskasta och peka finger. Har vi verkligen inte kommit längre? Har vi inte förstått att alla religioner och andlighet pekar åt samma håll, åt samma Gud. Vilka traditioner är värda att försvara med näbbar och klor? När man tappar bort kärlekens budskap i ett försök att bevara traditionen har man gått förlorad. Vad är egentligen en religion utan sina traditioner och regler då? Levande skulle jag vilja säga och fri från rädslor. Min gud straffar inte någon som lever i villkorslös kärlek till sig själv, världen och alla som lever i den. Vissa människor mår säkert bra i en miljö där man slipper tänka själv på hur man väljer att tolka texten eller lever sitt liv. Men den sortens lathet tror inte jag leder särskilt långt på resan mot upplysning.

Jesus hade varit stolt över Jönköping och kyrkoherden Hans Boeryd som släpper in yogan som ett otroligt komplement till människor som vill leva i kärlek. Läs artikeln här

Why you rush ahead? You go back

Det svåra, när jag äntligen tagit klivet på en väg som känns rätt för mig, är att inte springa för fort. Mina erfarenheter i vävstugan är en spegling av livet på så många sätt. Det visar mig vad som händer när jag får "feeling" och springer iväg snabbare än jag klarar av. Jag fick backa 1 decimeter två gånger igår. Trots att jag var så otroligt noga. Första känslan är att bli besviken på mig själv att behöva göra om jobbet om och om igen-tröttsamt! Andra känslan är en påminnelse varför jag väver, för att jag tycker det är roligt och för att jag vill lära mig- och att göra fel måste vara det absolut bästa sättet att lära sig. Men det garanterar inte att man inte gör om felen igen, men riskerna minskar! Jag är så tacksam för det yogan har lärt mig, att inte fokusera på slutpositionen, utan se mig själv precis här och nu. Utan att döma, bara vara ödmjuk och tacksam för just den kropp jag har, det sinne och den själen. Ingenting blir bättre av att vara självkritisk, hård eller forcerande. Det vet väl alla. Det svåra är att observera mönstren, tankarna som dyker upp när man måste backa-oavsett om det är i vävstugan, på jobbet eller hemma. Du värnar om dig själv. Det är när man backar som man får en chans att möta sig själv, där man är. Inte där man skulle vilja vara, utan där man är. Det gör dig stark, det gör att du växer som person som inte har ett skit med prestationer att göra.

Utmaningen är att hitta min takt, så jag går framåt utan att behöva kämpa så hårt. Så vill jag växa mig stark-som en långsamt växande ek.

Idag tog jag ett beslut som jag kände var helt rätt men som mitt gamla jag hade fullföljt av ren pliktkänsla. Nej, inget mera sånt, det ska kännas rätt. Det är ett duktighetsmönster som sitter så hårt att man får ta i när man bryter sig ur det. Men jag känner också hur det gör mig stark- stark så in i själen!!

Om du hamnar i en situation som du inte vet om du är redo för, sätt dig några minuter med din frågeställning. Blunda och meditera. Svaret kommer till dig. Du kopplar upp dig mot världssjälen som har alla svar. Vågar du lyssna?

En man som ville bli upplyst genom meditation frågade sin lärare hur lång tid det skulle ta. Läraren svarade; 20 år. Mannen funderade och sa, men om jag jobbar dubbelt så hårt, mediterar från morgon till kväll- hur lång tid tar det då för mig att bli upplyst? Läraren suckade och sa; Inte i detta livet.

Glädjen och styrkan i yogan

Ju mer medvetet jag lever mitt liv förstår jag hur galet vackert allt är. Titta på videon, lyssna på orden. Jag lyckades inte hålla tårarna borta. Detta är precis vad yogan handlar om för mig; oändligt mycket kärlek, styrka, glädje och ljus. Att vi tar bort alla lager av färgat glas som omedvetet läggs framför ögonen genom livets erfarenheter, och hindrar oss från att se klart. Livet är ett enda stort test, för att se hur vi (den innersta kärnan av oss, (själen, iakttagaren) som förblir oförändrad genom hela livet) klarar av att hantera det som läggs i vår väg, utan att tappa synen för allt det vackra.

"May the blessings of your grace my lord, shine on everyone and may we all see the light within, the light within"

Jag kom just hem från en helg på Skandinavisk yoga och meditation i Hå, mellan Ljungby och Älmhult. Det var helt underbart, fantastiskt. Underbar mat, proffsiga lärare, närheten till naturen, hästar, hundar, djurliv. Vi hade otrolig tur med vädret, blå himmel så vi kunde sitta ute och meditera en gång. Stjärnklart på natten med en fantastisk måne. Jag har fått lite bättre syn efter detta, men nog finns det fler lager kvar innan jag kan se klart. Men jag älskar processen, hur tuff den än är.

New beginning

Det var dags för lite förnyelse i min lilla blogghörna. Ny rubrik som är "jag" med hjärtat i handen. Sedan ändrade jag min beskrivning till höger, och valde en text från min dagbok från första dagen jag träffade Chuck Miller, han som fick mig att se vägen. Jag fick denna uppenbarelse i Savasana första dagen.

Jag ser stora fält med rapsblommor strålar enormt starkt och vackert. Alla små blommor tillsammans blir något så maffigt. Tänk dig sedan en ensam rapsblomma i en slänt. Det ser mer ut som ogräs. Det är så jag känt mig. Långt ifrån mitt sanna jag. Som rapsblomman i slänten. Utan äkta sammanhang. Utan att veta att det finns ett fält att sträva mot där allting kommer till sin rätt. Vackert och ett och samma.

Jag har slutat min meningslösa strävan mot en karriär, har gjort en helomvändning. Jag vill kämpa för att utvecklas till den jag kommit hit för att vara. Jag tänker hitta mitt fält och stråla starkare än någonsin.

Vävningsfilosofen

Här sitter jag o väver. Lyssnar på #månstrålarklaraglimma och tänker på hur livets trådar också ska läggas, ett andetag i taget med sin klara intention om vad resultatet ska bli 🙏

Ett foto publicerat av annarsbra (@annarsbra) Aug 19, 2015 kl. 3:33 PDT

På samma sätt som trådarna i en väv måste träs varsamt en och en vill jag skapa förutsättningarna till det som ska bli mitt livs väv. Inga steg kan hoppas över och det hjälper inte att stressa och försöka göra processen snabbare och tvinga fram en matta. Då tar det bara längre tid som tillslut blir kaos och man tvingas börja om från början. Mattan (livet) kommer vävas vare sig jag vill eller inte. Varje klockslag gör ett varv, du väljer vad du gör med den tiden som skulle kunna användas till att starta något stort. Vilka steg tar dig i rätt riktning? Hur vill jag att resultatet ska se ut, kännas? Vilken kvalitet ska mattan få, vilka färger och mönster ska jag våga? Det jag väljer att göra med den dyrbara tiden avgör hur mattan eller duken kommer att se ut. Materialet som avgör kvalitén, det är tiden man lägger på att göra grovjobbet.  Show up. Do your practice. Färgerna blir tankarna man tänker känslorna man känner. Mönstren blir det jag vågar leva ut. Min sanning. Mitt unika avtryck. Jag vill att känslan under arbetet ska vara från hjärtat, utan att fästa blicken för hårt vid målet, den färdiga mattan. Utan just i detta ögonblick, på processen, varsamheten och noggrannheten för varje tråd, njutningen av att se den växa fram och se färgerna stämma överens med känslan i bröstet. Så när det färdiga resultatet sedan ligger i mina händer kan det vara hur tungt som helst men i hjärtat är det lätt. Det var värt all möda. Så det handlar om att dyka upp. Att fylla varven med något material och någon färg och kanske om man har stark vilja, ett mönster. Värsta tänkbara resultatet är att det inte blev någonting alls. Man kom aldrig till skott. Man vågade aldrig. Stod på kanten och ville hoppa men vågade aldrig. Rädd för att inte vara bra nog. Rädd att misslyckas. Att inte ens våga prova, ta steget fullt ut. Lita för mycket på andras rädslor och deras tvivel över ens drömmar. Ta den enkla vägen, styrd av rädslor. Man fortsätter i samma steg man redan tagit, följer ett invant mönster. Hittar lämpliga ursäkter på varför man gör det man gör. Tiden den kan gå, varven fyllas av år som inte var påväg någonstans. Hellre en brokig duk med lite av varje än ingen duk alls. Det handlar inte om att vara hård mot sig själv om hur det blivit, utan om att vårda nuet. Alla färger ska vara med. Inget är rätt eller fel. Det är vad man gör från och med nu som räknas.

Olle frågade varför det inte är bra att vara ”för snäll”. Smart fråga. Jag svarade att det är när man säger ja, fast hjärtat, eller rösten inne i dig säger nej. Eller säger nej när rösten inne i dig säger JA. För att man inte vill såra någon annans persons känslor. Det bästa är när man är snäll mot sig själv först och lyssnar noga på vad man vill, framför att vara andra till lags. Då är risken minst att saker blir fel.

Jag fick själv lära mig hitta den där rösten och lita på den först på senare år. Som hela tiden ropat men som jag ihärdigt tystat ner av rädsla för att inte vara till lags eller duga-rädd för att inte bli älskad. Det är så viktigt att lära barn att hitta den rösten tidigt, så de slipper gå lika vilse. Sedan får man räkna med omvägar innan kompassen blir helt tillförlitlig.

Det är underbart när orden får flöda från hjärtat. Jag vill få bort proppen som suttit mellan mitt hjärta och hjärna. Få tillgång till min inre vishet. Welcome to my reality.

Man måste börja någonstans

Fyra enkla övningar till alla som vill börja stärka och öppna upp kroppen. Så enkelt och så otroligt bra. Finns inga ursäkter att inte göra dem varje dag. Keep it simple.

Vad gör yoga till mer än bara gympa?

Vår kropp gör ett fantastiskt jobb, nya celler kommer hela tiden och gamla dör. Cellerna består till största delen av tomrum, det är energier som hela tiden förändras. Kvaliten på de nya cellerna beror på luften vi andas in, maten vi äter och tankarna vi tanker. Yogan hjälper att öka energin i våra celler.. genom att vi övar upp vårt medvetande. Utan det fokuset hade yoga varit vanlig gymping...

Vi kan öka det tomrum som vi har inom oss. Det inom oss som är oförändrat så länge vi kan minnas. Kalla det din själ. Kroppen är bara en tillfällig “behållare” till din själ, som du vill skapa mer plats åt. Du har bara så mycket plats i din kropp och huvud och vill inte låta oönskade stelheter och smärta och tankar ta upp den platsen. Utöka istället tomrummet genom fritt flöde av energi i hela din kropp och även utanför. Tänk aura. Genom att öka medvenandet i din kropp i yogan upptäcker vi stelheter och smärta, som är ett tecken på energi som inte kan flöda fritt. Att möta dessa stelheter med kärlek och medkänsla är enda sättet att bli av med dem. Likadant är det med våra tankar. Genom yoga och meditation kan vi bli bättre på att urskilja våra tankemönster, varifrån tanken kommer och om den gör oss en tjänst eller inte. Kunna prioritera dessa tankar och släppa de som inte gör oss någon nytta, de som stoppar flödet av din sanna energi och istället bara låta dem passera vårt medvetande. Om vi inte övar upp vårt medvetande kan tankar som inte ens är sanna vara de som styr oss. Yoga är enkelt - Vi är komplicerade.

Genom ökad medvetenhet kan vi rensa bort det som stoppar flödet av energi bade i kroppen och sinnet. Genom att öka tomrummet inom oss kan vi komma närmre den univerella världssjälen, att bli som man säger "ett med universum". Man ser lättare samma ljus i andra, oavsett hur starkt det lyser. Det gör det också lättare lyssna på den vishet som finns inom oss, när energin får en chans att flöda fritt.

Olle skulle städa studsmattan fri från björkflygplan. När vi hade borstat bort det mesta fanns fortfarande en hel del kvar. Då sa Olle “Fatta vad många det var innan”. Precis som när man börjar bli medveten om sina tankar och kroppsliga förnimmelser. Det kommer alltid finnas kvar ofördelaktiga tankar och smärta i kroppen. Men "fatta hur många det var innan"… Bättre att vara medveten om alla gamla tankar och stelheter, än att leva med huvudet i sanden och ignorera alla tecken som kan leda till sjukdom och andra diagnoser.

Tack Johanna och Linda för att jag fick öva på er idag i ösregnet. Jorden är en vacker plats i denna ofattbara värld som vi är en del av. Läs detta dagens fina inlägg av Emilia. Hon, i sin tur, länkar till en väldigt läsvärd artikel om utbrändhet. Tack Johanna för tipset!

Att leva yoga

"Livet är ett enda kämpande" sa min farmor till mig på ålderns höst. Det är ju sant. Men för att göra kämpandet worth the while kan det vara ide att sätta ett mål för all denna strävan. En intention för vart man är på väg. Annars kan allt kämpandet ta dig högst upp på en kulle där du inte ens vill vara.

Just nu målar jag fönsterkupan på huset eftersom färgen har lossnat överallt. Denna ansträngande uppgift gör det tydligt att man kan applicera yogan i allt man gör..

Så klart ser jag fram emot att bli färdig med detta projekt så snart som möjligt. Min enda intention och fokus är att bli klar, eller? Ja, så jag slipper allt skrapande, tvättande, grundande och målande. För att kunna göra andra saker.....

Okej, vilka saker?

Det kommer alltid vänta andra saker som måste göras. Det spelar ingen roll hur snabbt jag jobbar så kommer garage behöva rensas ut, trädgårdar tuktas, tvätt tvättas, rum städas, mat lagas, disk diskas..... Konsten är att efter dagar av skrapande inte ignorera att det fortfarande finns lös färg som måste skrapas, i alla möjliga konstiga vinklar innan den kan börja målas. Acceptera att det tar tid. Kör på för hårt och du tappar fokus, halkar och trillar ner. Det är hårt arbete så var snäll mot dig själv-Ahimsa. Ta hellre en paus eller sluta för dagen i tid (än att trilla ned från tak- (no shit Sherlock). Men många kör bara på utan att verkligen känna efter och fattar först vad som hänt när man ligger där på marken, halvt död).

Så intentionen är att bli klar, men det får ta den tid det tar. Att göra ett så noga och fokuserat jobb som möjligt, utan att hasta. Kunna lyfta blicken och se fåglarna över huvudet och själv må bra under tiden. Vara nöjd med det man åstadkommit trots att man inte är i mål. Ingen ska behöva göra om detta på så lång tid som möjligt. Görs inte detta ordentligt kommer någon bli sittandes där på taket nästa sommar igen för färgen lossnat. Ju snabbare man försöker ta sig fram, desto långsammare går det... en universell sanning som ingen verkar följa.

Precis som i yogan. Att efter år av yoga inte ignorera att det finns kroppsdelar som fortfarande behöver renas från stelhet och fyllas på med medvetenhet och livskraft. Fri från dömande. Du kommer alltid att hitta fler stelheter, tankar som stör, andning som behöver frias, prestation och ego som måste lägga sig.... det finns ingen mening med att sträva mot en slutdestination, en position. Ta hand om det som är nu. Acceptera att det tar tid och det viktigaste är att veta vart man är påväg. Ahimsa. Ingen bryr sig om hur långt du kommer med huvudet mot benen i en framåt fällning.

Och ingen bryr sig om du blir klar med fönsterkupan idag eller nästa vecka eller månad heller. (Möjligtvis ditt ego. Men egot är en självsäker (och älskvärd) 4:a åring som "kan själv" och vill att man ska "titta på mig". Men en 4-åring (egot) ska inte köra bilen. Egot ska vänligt men bestämt bältas fast i barnstolen där bak.) Om någon granne eller annan yogi har åsikter i något av fallen är det inte ditt bekymmer. Befriande tanke, eller hur!?

Om jag fokuserar på slutpositionen och ignorerar de tecken som kroppen signalerar för jag vill komma längre snabbare, så kommer kroppen sätta sig på tvären och på sikt skadas. Och det kommer ta ännu längre tid att öppna upp kroppen än om man accepterade kroppens begränsningar och tog sig tiden från början. Det får ta den tid det tar. Då litar kroppen på dig och ger efter.

Det finns inget slutmål. Ingen slutposition. Ingen stjärna på tredje ögat för att du kommer in i en avancerad position. Däremot kommer belöningen om du backar och lyssnar. Tricket är vara där i nuet. I skrapet på taket, i en twistad Parivritta Parsvakonasana eller vad du än befinner dig.

Avslutar med en passande dikt av Karin Boye

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Det var den helgen

Helgens höjdpunkt Yoga Workshop "Strength". Det bästa med yoga är att man utvecklas hela tiden. Yoga center i Jönköping är grymma på att utmana samtidigt som man accepteras precis där man är. Att släppa prestationskrav är nyckeln för att utvecklas. The lizard pose (se bild) och Krigare C ("Warrior 3") är så bra för att stärka upp höfterna, precis vad jag behöver just nu. Känslan efteråt alltså, freedom.

"The Lizzard pose" Håll händerna runt ankeln istället, för lite mer utmaning

Varför det är så viktigt att skapa ett fritt flöde i stela höfter och ännu fler höftöppnare...

Helgens oväntade, dokumentär på Netflicks om Mel Brooks. Vilken människa!

"Så mycket bättre" slutar aldrig att förvåna. Carolas dag igår OMG jag lipade med Carola när Orup framförde sin version av Främling. Så vackert. Älskar årets uppsättning.

Fräscht och inte

Semester är så skönt och jag njuter verkligen! Har börjat på en ny yogastudio som är helt underbar. Uppskattar verkligen känslan av omhändertagande där, till exempel mysigt plats för te och vatten om man vill ha, citrongräsdoftande ekologiskt shampo och tvål i duschen med ljuvlig yogamusik spelandes och levande ljus på toaletten. Fräscht. Mysigt att cykla dit. Efter 2 dagars intensiva pass har jag härlig träningsverk i hela kroppen.

Min 7år gamla yogamatta från Sunsalutation sjunger på sista versen. Blir helt svartprickig av den nu. Så förutom denna underbara matta passade jag även på att köpa en meditationskudde och en vattenflaska i rostfritt stål. Vill verkligen inte dricka ur plastflaskor mer. Inte fräscht.

Veckans Yoga utmaning:

att stå på händerna!



Okej, hur nära kan man komma på en vecka? Nästa söndag avslöjar jag det..... Jädra vad peppad jag är!

Huvudstående

En av de härligaste positionerna i Yoga. Skön avlastning för hela kroppen och alla inre organ som annars är tyngda av gravitationen åt andra hållet. Här är stegen så du själv kan testa och njuta. Övar man lite varje dag så är det ingen konst (som allt annat i livet)

1. Identify the essential

2. Eliminate the rest

När Lusten Faller På

Yes! Jag har fått tillbaka lusten att blogga. Och att löpträna. Igår sprang jag 1 mil. Ska försöka göra det minst en gång i veckan nu inför Blodomloppet då jag detta år (20 augusti) ska springa 1 mil frivilligt! Förra året var jag som vanligt inställd på att springa 5km, hade skadeglatt retat min syster Linda för att hon hade satt upp sig på milen och tyckte det var så skönt att inte ta ut sig så. Skratta bäst som skrattar sist. Jag var anmäld till 1 mil utan min vetskap. Men antog utmaningen vid starten trots att jag var helt oförberedd. Lyckades ta mig runt på 1.02 med värsta krampen i vaden. Detta året ska jag minsann vara förberedd. Igår när jag sprang tänkte jag memorera de mentala tankeknepen jag tar till när det är som jobbigast för att dela med er:

1. Fokusera på kroppens rörelse och din andning, inte hur jobbigt det är!
2. Se dig själv utifrån. Tänk att du sitter i en fåtölj och ser dig själv i nutid. Vad skulle du säga? Kom igen, bättre hållning. Kämpa på! Snart får du vila. Heja heja.
3. På raksträckor och i nedförsbacke "vilar" du. Det är i uppförsbackarna som kraften skall kopplas på. Detta har jag nyss lärt mig tänka vilket gör enorm skillnad då jag annars har "kämpat" även på raksträckor. Bara att ändra mental inställning att "vila" gör att det känns lättare och jag gör bättre ifrån  mig.
4. Tänk att du håller perfekt tempo. Då är det lättare att njuta.
5. If this was easy everybody would be doing it!

Som med allt annat är det din mentala inställning som är avgörande. Musik i öronen är underbart, men eftersom jag har slarvat bort min ishuffle i sommar har det blivit en hel del turer utan musik. Då lyssnar jag på mina andetag och fågelkvitter. Jag föredrar musik och countrymusik har bästa travtakten:) 

När jag kommer i mål gör jag alltid minst 10 stycken grodhopp. Bra för knäna explosiviteten och smidigheten. 

Sen stretchar jag med Yoga, Halvduva och stretchiga solhälsningar. Denna video ska jag testa nästa gång!

Lite mer inspiration från min pinterestsida

På riktigt

Det bästa med måndagar är YOGA. Terminens sista i morgon....

I Boca Raton bodde vi på fantastiska "Boca Raton Resort" där det fanns skulpturer av Carole Feuerman

Och denna mellan poolen och stranden. Amazing. Så verklig!

.... det bästa med helgen var pulkaåkningen med Olle i backarna på golfbanan. Riktig lycka!

Fattar inte att det är måndag igen imorgon.