Vad har religionen med min tro att göra?

Det finns inget behov av att försvara min tro eller mitt sätt att utöva min andlighet. Tänk om vi människor lyfte blicken och såg vad det var vi väljer att slösa vår dyrbara energi på. Är det den villkorslösa kärleken eller egots omättliga behov att ha rätt? Tänk om vi riktade all den energin åt samma håll vilken otrolig kraft det skulle ha.

Jag blir bara så trött på denna onödiga slöseri med energi som ägnas åt att smutskasta och peka finger. Har vi verkligen inte kommit längre? Har vi inte förstått att alla religioner och andlighet pekar åt samma håll, åt samma Gud. Vilka traditioner är värda att försvara med näbbar och klor? När man tappar bort kärlekens budskap i ett försök att bevara traditionen har man gått förlorad. Vad är egentligen en religion utan sina traditioner och regler då? Levande skulle jag vilja säga och fri från rädslor. Min gud straffar inte någon som lever i villkorslös kärlek till sig själv, världen och alla som lever i den. Vissa människor mår säkert bra i en miljö där man slipper tänka själv på hur man väljer att tolka texten eller lever sitt liv. Men den sortens lathet tror inte jag leder särskilt långt på resan mot upplysning.

Jesus hade varit stolt över Jönköping och kyrkoherden Hans Boeryd som släpper in yogan som ett otroligt komplement till människor som vill leva i kärlek. Läs artikeln här