Ju djupare jag kommer i min inre resa ju mer smärtsamt medveten blir jag om mina mönster och ett av dem är tyvärr, att inte ta min rättfärdiga plats i världen. När han frågade hur många procent av den svenska befolkningen som är engagerade i sitt jobb räckte jag upp handen. Eftersom jag har läst en artikel om detta visste jag att svaret är 16%. Tror ni jag svarar 16%? Nej, självklart inte, det hade ju fått mig att se ut som en besserwisser på första raden som man vill kräkas på. Nej. Jag svarar, stolt över att veta att jag kommer ha det närmsta svaret; 20%. Denna tillsynes oskyldiga lilla bagatell avslöjar väldigt mycket om mig och hur jag funkar. Jag hindrar mig själv från att vara allt det jag kan vara. Av rädsla att andra ska tro att jag är något? Men det är jag ju! Jag och alla andra. Vad är det för jävla Jantefjante beteende som jag håller på med? Även om detta exempel är obetydligt så är det jag vill komma till att det såklart speglar mitt beteende på alla plan. Hur skrämmande denna insikt än var så gav det mig visdom som jag vet kommer ta mig dit jag vill komma. Läs detta inlägg av Jeff Kobes om "hur vi gör någonting är hur vi gör allting".
Tar vi inte vår plats gör vi inte bara oss själva en björntjänst, utan hela världen går miste om allt du är skapad för. Här har vi en tjej som berörde mig med sin kraft och förmåga att ta sin plats. Det krävs mod att göra det.
För att inte tala om Cecilia Blankens, min stora mode inspiration. Hon kan blomma ut hon.
 |
| Erik Fernholm och jag |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar