Kvinnligt, manligt. Yin och yang. Inget utan det andra. Båda
lika viktiga. Alla människor har båda delar, men bejakar hellre det manliga för
det anses starkare och gör det lättare att överleva i dagens samhälle-
hittills. Denna obalans har sitt pris och är tror jag, anledningen till att så
många mår dåligt.
Vilket är viktigast mörker eller ljus? Att vara andlig eller
materiell? Intuitiv eller logisk? Ja, ni ser kanske vart jag vill komma? Båda
är såklart lika viktiga. På internationella kvinnodagen vill jag uppmärksamma
hur vi (samhället) ofta ser ner på
kvinnliga egenskaper och de manliga höjs upp till skyarna. Måste vi smutskasta
ett för att hitta balansen igen? Nä, såklart inte även om frestelsen är
väldigt stor när det ser ut såhär. Kan vi inte istället börja bejaka
andligheten? Även det mjuka, kärleksfulla, omhändertagande och toleranta? Ja,
utan att för den delen trycka ner det hårda, tuffa, auktoritära och materiella.
Eller är det att begära för mycket?
När det är en lika stor komplimang för en pojke att bli
kallad flick-pojke som det är för en tjej att bli kallad för pojk-flicka. Då
har vi närmat oss jämlikhet. Där är vi INTE nu. Kampen fortsätter.
Helt sant!
SvaraRaderaJag tycker det blir så olyckligt när det tex anses dåligt/ojämställt för en kvinna att hålla på med tex hantverk/handarbete istället för att höja statusen på det och hylla våra mormödrar för allt kunnande de besatt men ingen uppmärksammade. Detta utan att tycka att alla födda med snippa ska sticka. När alla bara, rätt och slätt, kan göra vad de vill utan att etiketteras. Då har vi kommit nån stans.
All kärlek till dig, kloka människa!