Kraven på sig själv borde anpassas till dagsformen. Vi lever verkligen i ett prestera samhälle, och om jag eller någon annan inte gör det jämt så är vi bra ändå.
Men jag hör aldrig någon annan erkänna att de har sådana dagar. Det hade varit befriande. Eller? Jag har hört att det inte är bra att ta upp svaga sidor om sig själv för det betonar det negativa istället för att ta fram det positiva. Kanske ligger det sanning i det? Eller är det en styrka att visa sina mänskliga svagheter? Själv tycker jag det är befriande när andra erkänner sådana sidor. Så känner man sig mindre ensam om det... Det är ju härligt om vi vågar visa/erkänna både positiva och negativa sidor, relationer blir mer levande så.
Nu vill jag bli kvitt förkylningen o piggna till. Tålamod. Åh tålamod.
En ny grej jag testar är att försöka undvika benämningen "man" utan istället stå för vem jag syftar på (jag, du, vi, ni). Testa det, det är inte lätt ska jag säga. Om jag pratar till Olle ska jag inte säga t.ex. "Sådär gör "man" inte", utan istället säga typ, sådär gör du (eller vi) inte här. Det blir genast mycket tydligare och kanske går in i hjärnan lättare då.
Idag gjorde jag ett Myers Briggs test. Så imorgon ska jag få reda på Vem jag är egentligen. Sist jag gjorde det var jag en ENFP. Men det var 10 år sedan, undrar om jag är den samma.
Ju mer ärlig man är ju mer intressant blir det. Om man ger sken av att man är bäst jämt så är det ju inte spännande, ingen är ju perfekt. O om man alltid var så himla duktig skulle man veta det då? Då skulle ju ingen dag vara nån skillnad från den andra. Det vänder snabbt o snart det vet jag! Efter regn kommer sol, du är min solstråle :)
SvaraRaderaVarför har du gjort en sånt test?
SvaraRaderaDet här samhället är så sjukt. De höga kraven kräver verkligen sina offer :( Jag brukar säga till mina elever att de inte kan göra mer än sitt bästa och att just deras bästa beror på omständigheterna just exakt då. Det kan var olika från år till år, dag till dag och till och med från timme till timme. Då ska man känna sig nöjd även om man inte preseterat som man brukar eller önskat att man gjorde.
Många MAN där på slutet men det är ju allmänt och inte specifikt så det går väl an :) Annars försöker jag också unvika man.
Jag kan bara hålla med dig för jag tycker precis som du. Att berätta om sina mindre bra egenskaper tycker jag är en styrka. Att tala i jag form är svårt men bra :) ha en fin fin helg! kram
SvaraRaderaSkönt att höra att ni tycker så med!
SvaraRaderaEva, jag fick göra myers briggs testet inför en ledarskapsutverdering på jobbet, som följdes av 2 timmars djupintervju. Jag fick enorm kraft o energi efter det. Får ni någonsin chansen att göra det så rekomenderar jag det starkt. Speciellt till (dina) ungdomar som tidigt kan lära känna sig själva sina styrkor och vad som passar just han/henne.