Stefan Liv, du fina fina människa

En stor skugga över hela Jönköping och Sverige. En stjärna har slocknat. Tänker på honom och hans familj hela tiden. På smärtan av att förlora sina barns pappa, tvingas se dem gå igenom och utstå en sån förlust. Samtidigt som man bär på sin egen sorg. Kunna finnas där för sina barn som behöver en så mycket samtidigt som marken har dragits undan fötterna. Försöka andas och hålla huvudet över ytan för att inte falla själv. Gråta tills det inte finns tårar kvar. Plocka upp resterna av sig själv och lära sig leva med ett hål i hjärtat. Han spelade hockey. Levde sina drömmar. Hann med så mycket och fyllde livet till bredden. Lämnade så många människor berörda. Meningsfullt liv. Detta slutade bara alldeles för tidigt. Och det gör ont ända in i själen.