26 april 2013

Att springa 2,5 mil

verkade som en bra idé för några månader sen då jag tänkte, Gu vilken bra form jag hinner komma i tills dess.
Nu känns det inte som en lika bra idé... loppet är i morgon och jag orkar genomföra en mil med mycket nöd och näppe. Och då har jag inte ens kommit halvvägs. Kom igen nu Anna.

Jag resonerar såhär: om jag inte vågar sätta höga mål så;
  • stannar jag i min "comfort zone" och fortsätter springa 5 km några gånger i veckan
  • strävar jag inte heller högre (jag har trots allt sprungit 1 mil 2 gånger inför loppet, vilket aldrig skulle fallit mig in annars;))
  • slipper jag ångest a'la mega såhär dagen innan
Det är väl typ vad jag kommit fram till. Men jag ska verkligen försöka njuta av naturen i morgon och inte tänka på hur j-la långt det är. Heja på, I can do it!!!!

John Bauerleden
Jag lånade bilden av Anders Ljungberg
Utmana dig själv, fokusera på rätt saker och sätt höga mål så kommer vi att klara mer än vi trodde var möjligt!!

Ps.... vi får väl se vad jag säger om denna pepp imorgon woahahhaha

2 kommentarer :

  1. Vad var det för lopp? Hur gick det?
    Jag har ju just kommit igång med spingandet det. Eller just kommit av mig kanske eftersom jag är sjuk och inte sprungit på över en vecka :(
    jag börjar fundera på om en halvmara om ett år kanske skulle vara något.. Tänk vad vältränad jag kan vara då, haha :)

    SvaraRadera
  2. hahaha Precis!! Det hinner du ju om du faktiskt lägger upp ett tränings schema! Själv känner jag att detta blev en riktigt bra kick-off på vårens och sommarens löpträning. Det var Husqvarna group som anordnade springturen och det var super trevlig o avslappnad stämning. De hade ställt ut vatten och energi dryck/gel och energy bars utefter vägen. John Bauerleden är super kuperad med kostigar, allt annat än fina asfalterade vägar jag är van vid;) Så jag sprang 1,8 mil sen fick jag kramp i höger vad och eftersom de inte ville lämna någon ensam så blev jag upphämtad. Annars hade jag kunnat tänka mig att gå det sista. Men jag är otroligt nöjd med min prestation. Man måste utsätta sig för någon slags press för att uppnå de verkliga målen, annars är man nog bekväm av sig och stannar i sin komfort zone. Nu ska här tränas! Hoppas att du är frisk och kan börja snart igen, jag läste ditt inlägg om löpningen och tyckte det var så roligt att du har hittat din form! Vi får peppa varandra, synd att vi inte bor närmre så kunde vi stuckit ut tillsammans. Jag skrattade av den bilden du la upp om mammor som tycker det är lättare att sticka ut o springa 1 mil än att stanna hemma en morgon. Det ligger något i det!

    SvaraRadera