Tänker inte skriva en recension av "Mitt enda liv" det kan ni läsa här om ni vill. Jag hade höga förväntningar och de infriades och lite till. Skrattade av både gläde och sorg, otroligt hur han lyckas. Jonas fyllde 50 år på dagen och blev därför överraskad på slutet av Mark det var så härligt, sedan med sång av både Anna Book (som han drivit med hela showen att hon alltid ger klartecken vid förfrågan) och av Peter Jöback. Det var verkligen grädden på moset.
Jag lovade att berätta om veckans utmaning; att stå på händerna. Om jag lyckats? Njae. Men jag är på GOD väg. Och hade det inte varit för utmaningen skulle jag inte vetat att det tar lite längre tid än att lära sig stå på huvudet. För mig. Men jag har lyckats komma upp några gånger, och det är när jag inte har någon rädsla som det går. Och så är det väl med allt i livet. Har man ingen rädsla går det mycket lättare.
Denna veckas utmaning är att gå och lägga mig före kl 22 varje kväll. Jag är så trött på att vara trött.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar