Ge o ta kultur, not ... Den svenska personligheten del 3

Det som fick mig att reagera denna gång var i kassan på Coop. Tanten framför mig skulle betala 122 kr. Hon hade massa guld tior som hon ville använda. Hon kom upp i 120 kr, men sen hade hon bara 1 krona. Här, jag har en, sa jag. Nä men det behövs inte, jag kan betala på annat sätt. Äh, ta den det kommer tillbaka till mig, sa jag ( jag syftade på tjänsten, inte på summan haha). Lite motvilligt o generat tog hon i alla fall emot mitt bidrag.

Är inte detta typiskt svenskt, frågade jag mig då. Jo, enligt mig är det det. Det hänger t.ex ihop med att tävla sig fram till kassan istället för att släppa fram någon som är på väg till samma (haha jag skäms av det beteendet och det har hänt mig flera gånger, både att jag själv ökat takten och att andra har sprungit framför mig). Likadant med att vi har svårt att släppa fram någon i trafiken. Ge och ta är svårt och verkar ta oss emot.

Jag önskar att vi Svenskar kunde se varandra mer, säga hej mer, släppa fram varandra i trafiken mer, öppna dörrar åt varandra mer, låta någon gå före mer. Vad är det som är så svårt med det? Det skapar ett samhälle som är mer tillåtande och som gör att människor blir sedda och inte behandlade som vore de i vägen.

En sådan kultur är svår att ändra på. Men med små medvetna steg kan vi bli bättre. Jag vill även tillägga att jag är väldigt stolt över att vara svensk. Om man ska generalisera, vilket man ska, så är vi väldigt ärliga, snälla, generösa och öppna, vi har svårt att visa det bara...

Att kunna ta emot en liten vänlig gest med glädje o tacksamhet istället för ett tvekande nekande skulle gjort situationen positivt ladda o vi hade inte tvekat att göra det igen. Kanske har det med att vi inte vill vara någon till last eller skapa problem som gör att vi beter oss så? Synd är det iallafall.

Det var tredje delen i denna rafflande följetong.

Tills nästa avsnitt är mitt råd: ge o ta allt vad ni orkar ( båda är lika viktiga)